Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1867, sida 2

Article Image
botligt och hennes slut nära förestående. Kejsarinnans kammarfru hängde sig för nåzra dagar sedan i Miramare. RYSSLAND. Den polska emigrationen har (detta skeddo före mordattentatet) protesterat mot den af kejsaren utfärdade amnestien med följande ord: Vi hafva tagit kännedom om ukasen af d. 29 Maj, hvilken i hela Europa blifvit tillkännagifven som en amnesti-ukas för polackerna. Denna ukas benådar emellertid icke en enda, som är dömd, och följaktligen skall ingen enda polack återvända från Siberien. Ingen skall befrias från arbetet i grufvorna, t. o. m. ingen skall få sitt straff förmildradt. Ukasen afbryter de ännu ,,sväfvande processerna och förbjuder hvarje ny förföljelse mot handlingar, som blifvit begångna under upproret år 1863. Det är nu fyra år, sedan detta uppror gick till ända. Efter fyra års belägringstillstånd och summarisk domstolsbehandling, kunna knappast några processer ännu vara ,sväfvande, och på hvilka upptäckter skulle några nya förföljelser vara beroende? Från välgerningarne af denna eftergift äro dessutom sådane personer uteslutna, som blifvit anklagade för ,,värre förbrytelser. Hvem skall uppdragas åtskiljandet häraf? Undersökningskommissionerna och de ryska militärkommissionerna sjelfva. De i Polen födda personer, som genom administrativa åtgärder hållas under uppsigt i Ryssland ,.till fredens återställande, kunna återvända till sina hem, i fall de hafva ett godt certifikat af dem, som blifvit uppdragna att hafva uppsigt öfver dem under exilen. Men prester äro undantagna, och dessa få endast återvända på grund af den kejserlige guvernörens beslut. För dem är således ukasen — ingenting. En administrativ ätgärd har gjort dem landsflyktiga, och det behöfs en annan administrativ och individuel befallning att återkalla dem. Mera behöfdes icke heller för fjorton dagar eller sex månader sedan. Det är i detta afseende ingenting förändradt, och t. ex. erkebiskopen af Warschau, Felinski, har icke nu mera än förr rättighet att lemna Jarossav. TURKIET. Från de kandiotiska insurgenternas hufvudqvarter vid Minonas skrifves den 17 Maj till den engelska ,,Daily News: I förrgår föreföll en allvarsam strid vid Ayos Miron, och efter en 30 timmars häftig drabbning vunno insurgenterna segern. Jag vill lemna några detaljer öfver de rörelser, som sedde till förändringen i de ställningar, som de kristna och turkarne sednast innehade. Det var rapporteradt, att ett par hundra muhamedanska kandioter skulle utkräfva kontributioner i provinsen Malavisi, och man påstod äfven, att desamma erhållit ett slags carte blanche af Reschid Pascha att utöfva grymheter och öfvervåld mot de kristna i Heraclea. Huru än härmed må hafva varit, så gaf provisoriska regeringen order till de kandiotiska cheferna att fördrifra muhamedanerna från sina poster samt att äfven afskära de turkiska trupper, som, avancerande mot de östra provinserna, hoppades örekomma landsättningen af frivilliga och krigsförråder. Till tölje af dessa order marscherade Petropoulaki mot sydost, och slog läger vid passet Pentaxar6, afvaktande vidare order tillsammans med Kokinides och Skulas. Vi hade marcherat genom ett bergigt land med klen vegetation och småskog, ett landskap mycket skiljaktigt mot hvad vi förut sett på våra marscher här i landet. Der öppnade sig för oss en vidsträckt dal med rika gräsmattor, skuggad af några få träd och innesluten af branta klippväggar. Här stannade vi, och om natten erhöllo vi den glada underrättelsen att Arkadien lyckligen framkommit till viken vid Mirabella, och der landsatt 550 frivilliga och 4,000 gevär. Dagen derpå hölls midt uti dalen ett krigsråd, i hvilket Petropoulak förde ordet. Här bestämdes att marschera österut mot Assites, en stad sydost om Ayos Miron, föl att erbjuda turkarne batalj, samt att sedan hastig vända sig åt nordvest, och der från alla sidor anfalla Omer Pascha, som med 6,000 man hade avancerat österut från Rethymno till Kamalevri Klockan 10 på aftonen bröto vi upp ur lägre och marscherade i månskenet på vägar, som vore svåra för både ryttare och fotgängare. De flesta af oss voro till fots, och alla ledo af den besvärliga marschen, isynnerhet den tappre gamle an. föraren, som har svåra plågor af de sår, hvilke han under grekiska frihetskriget fick. Två timma efter midnatt gjorde vi halt, och från den hög: position, vi då innehade, kunde vi skönja Heraclea dalen. Efter en kort rast formerade vi ånyo linie och marscherade vid dagbräckningen mot Assites Kokinides kommenderade högra flygeln, Leonida: Petropoulaki centern och Skulas venstra flygeli och reserven. Den sistnämnde var placerad på höjderna vid Petali Castelo. Klockan 6 f. m. började anfallet; 500 muha medanska kandioter hade redan uppställt sig bataljordning. Efter ett envist motstånd måst de retirera, och blefvo törföljda af de kristna Emellertid hade garnisonen i Ayos Miron fåt kännedom om anfallet och sände derföre två ba taljoner linic-infanteri, 300 muhamedanska kan dioter, 1 sqvadron kavalleri och 2 kanoner til sina allierades understöd. Striden blef allt häf tigare och häftigare, ju flera turkiska trupper son ankommo; men kandioterna och de frivilliga gjer de tappert motstånd från höjderna af Assites Emellertid hade Reschid Pascha till Ayos Miro! återsändt de trupper, med hvilka han ämnat un dertrycka uppresningen i de östra provinserna Dessa friska förstärkningar anlände till turkarn just i det ögonblick, då insurgenterna med ängs lan sågo, huru deras leder glesnade. Omkring kl 2 e. m. retirerade kandioternas avantgarde lång samt mot Petali Castelo, der reserven stod, oc de kristna voro på väg att gifva bataljen förlo rad, då order gafs att ännu en gång rycka framåt för att försöka tillkämpa sig dagens ära. Greker nas mod mångdubblades; de stredo med ett heroisk dödsförakt. Cheferna ville underhålla striden till natten inbröt, enär de voro öfvertygade att turkar ne, uttröttade af dagens strapatser och solhettal lidande af hunger och törst, icke skulle vara i stån att hålla ut längre. De turkiska kanonerna sänd kula efter kula mot vår position, men kunde ick förmå deras infanteri till anfall. Omsider kl. 7 e.n måste Reschid Pascha draga sig tillbaka, ech e raket från Petali Castelo tillkännagaf kandioterna amana Mar D UL ancita IUUtHA-.

13 juni 1867, sida 2

Thumbnail