Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1867, sida 2

kelse frigöra sig från ett förhållande, i hvilket hon kommit utan eget förvållande. Att hennes hjerta redan tillhörde en annan var hennes smärtas källa, men angick ej andra; hon visste med sig sjelf att icke något uppmuntrande ord från hennes sida nade närt den unge Jensens böjelse, tvärtom hade hon vid hvarje tillfälle varit ytterst tillbakadragen. Detta sista anförde hon ill sitt försvar, undvek hvarje motivering af sitt afslsg, och bad att det pinsamma ämnet ej vidare måtte vidröras i hennes närvaro, ty dervid var ju, enligt hennes mening, intet att vinna, men mycket att förlora, enär det dagliga lugnet och det goda förståndet skulle försvinna. Att den olyckige friaren hade rest ut till sin egendom omedelbart efter afslaget, var en stor lättnad för Julie, som ej heller återsåg honom innan hon under sommarferierna reste till sitt föräldrahem. Hvad beslut hon skulle fatta för framtiden var henne ännu oklart, men hon hoppades att hennes föräldrar, när de hörde hvad som händt, skulle dela hennes åsigt att hon borde söka sig en annan plats. Detta hopp blef emellertid gäckadt, och mången pinsam stund bereddes henne iäfven bland hennes närmaste anhöriga. Efter. hennes sanningsenliga beskrifning af unge Jensen kunde föräldrarne, som voro bekymrade för sin dotters framtid, endast beklaga, ja, äfven tadla att ett sådant anbud blifvit afslaget, samt tillika önska att tid och eftertanke kanske skulle framkalla en förändring i den unga flickans hjerta och sinne. Till detta mål sträfvade de, — Julie hade nemligen dolt sitt hjertas sanna tillstånd, — och rådde henne att låta allt fortgå som förr; skiljsmessan un