Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1867, sida 2

efter bästa förmäga att hälla det hemligt; men hvad är väl hemligt i en smästad? — Der bespejas hjertan och hus för att gifva ämnen till de lumpna samtalen, och den, som bemödar sig att dölja något af samiljelifvets heliga inre, skördar den lön för sin möda, att det dolda yppas med tillhjelp af fantasien samt utsprides sörvändt och falskt bland sladdrande vänner och bekanta. Så gick det äfven i H., och det rykte, hvarmed Julie hade förknippat sitt sista, svaga hopp, framkom till Harder i en olycklig form och på en mycket olycklig väg. Fröken Stein hade yttrat, att Julie och hennes verksamhet låg utom området för hennes ord och tankar; vi veta huru litet detta öfverensstämde med sanningen, tvertom följde hon med svartsjukans intresse allt, som rörde Julie, och hon försmådde ej att hemta sina underrättelser ora henne af sömmerskor och dylika nyhetskrämare. På denna väg erfor man snart hvad som hade föregått hos Jensens, men som vi hafva nämnt utbredde sig denna nyhet i förvändt skick och det vann mera trovärdighet, då det omtalades att det var gubben Jensen, som hade satt sig emot partiet, än om sanningen hade kommit i dagen. Man har så svårt att tro att en ung, hygglig man, i en god ställning, får afslag, då han friar till en fatug flicka. Fröken Stein föreställde sig ej ett ögonblick denna möjlighet, hon var således belåten med den underrättelse hon hade fått; hon broderade den litet, affattade den i öfverensstämmelse med sitt eget syftemål, och afvaktade nu blott ett gynnsamt tilifälle att meddela den åt Harder. Ett dylikt erbjöd sig snart; hon och hennes mo