Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1867, sida 2

de män, som förblifva trogne sina regeringar, uti Hannover och Slesvig? — Huru man i Spanien går till väga mot rebeller, behöfva vi ej omtala, ty det landet kan, i dessa tider, ställas utom räkningen. Hade Förenta Staternas republik velat följa dessa höga föredömen, så hade helt visst hvarken Jefferson Davis eller hans generaler undgått döden, så mycket mindre som presidenten Lincolns mord var egnadt att åt en sådan stränghet gifva ett särskildt berättigande. Men denna republik, om hvars råhet och andra synder man i Europa haft så mycket att förtälja, har handlat annorlunda, i känslan deraf, att det varit en republik värdigare att öfva mildhet mot de besegrade, än att följa monarkiernas exempel. Man är nu ytterst upprörd, och med allt skäl, öfver den vansinnige polack, som gjort ett misslyckadt mordförsök mot kejsaren af Ryssland. Men hvilken blodskuld hänger icke öfver detta kejsardömes behandling af Polen? Vi hafva alldrig varit beundrare af detta lands sista revolution; vi hafva fastmer tunnit denna revolution vara oförnuftigt börjad och vansinnigt utförd, fläckad utomdess af grymhet och brott; men den ,,amnesti, som nu omsider blifvit proklamerad, kan ingalunda i våra ögon försona den massa af orättfirdighet och grymhet, hvarmed Ryssland ej blott tillkämpat sig seger, utan begagnat sin seger. Ryssland borde nemligen, vid alla Polens uppror, alldrig glömma, att dess innehafvande af detta olyckliga land hvilar på ett af de svåraste politiska brott, som den nyare historien har att uppvisa, nemligen sönd lefvande och stark statskropp. kelig nemesis skall återvänd erstyckningen af en ännu En oblidföljer sådana brott och den a så länge ännu det finnes en bildad man celler qvinna i Polen, som iser sitt lands gamla historia. Det skall då alldrig saknas fanatiker, hvilka vilja åt sig bevara martyrens namn för en efterverld, till hvilken de vädja. I rättvisans vågskål väger brottet lika, om det begås af en kejserlig usurpator, en öfvermodig plantageegare eller af en irländsk äfventyrare; om blodet besudlar despotens hand eller den landsflygtige slafvens. Här är frågan om handlingen och sinnelaget, men ej om kronan eller bojan. Här gäller ,intet anseende till personen. Men vid rättvisans sida står barmhertigheten. Den gäller icke gerningen, men gerningsmannen. Den betraktar de omständigheter, hvarunder menniskan föddes och utvecklades, och uppletar med sorgtillighet allt det goda, som kan bo uti hennes innersta, vore det också gömdt under höghetens eller uselhetens hårdaste skal. Så kan äfven en furste, som trampat ett folk under fötterna, erhålla nåd, då han af sakernas nödvändighet drifvits till handlingar, som kanske strida mot hans eget hjertelag. Så kan äfven han få nåd, den olycklige mördaren, som velat obehörigt ingripa i Guds rättvisa, då hans förvillelse dock ledt honom till att offra sitt eget lif. Denna Gudsdom gör sig gällande äfven i verldshistorien. Inför densamma står Ravaillac såsom en mördare, Jacques Clement såsom en vilseförd fanatiker och Charlotte Corday såsom en hjeltinna. Deras handling var dock densamma. De jemförelser, som här ofvan blifvit antydda, hafva utfallit till fördel tör den nya verlden. Är det derföre, att den i Europa så ofta kränkta rättvisan dit tagit sin tillflygt? Ar det derföre, att så många varma fosterlandsoch frihetsvänner der funnit en fristad, landsflygtige från den gamla verlden? Måhända. Så hafva äfven förföljelserna och orättvisan haft sin verldshistoriska uppgift. Det är med de stora idterna som med vissa växter: de behöfva heriodvis omplanteras i en ny jordmån. Uppvuxne der, skola deras frön föras åter ötver hafven, och skola kanske i den gamla jorden finna åter näring och skydd. Det beror derpå, att denna jord under tiden lifvit bättre ansad och rensad. Men har ogräset der fått taga öfverhanden, så skall det ädla utsädet förqväfvas och endast vildmarken — barbariet — återstå. Det beror på Europas folk sjelfve att bestämma öfver sin framtid i den ena eller andra riktningen. Staden och Länet. Assked. Posttidningen meddelar: Kgl. —