Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1867, sida 2

Göteborg den II Juni. Det kan icke vara någon emot att man af de staters regeringar, som utgått omedelbart från folken sjelfva, fordrar högsinthet, ädelmod, mildhet och alla möjliga dygder, ty sådana anspråk bör man göra både på andra — och på sig sjelf. Men orättvist synes det vara om man oblidkeligt fördömer en republikansk styrelse, som ej uppfyller alla dessa anspråk, då den kanske i alla fall handlar vida mera storsinnadt än hvad de monarkiska regeringar gjort och göra, från hvilkas länder klandret utgår. Om Juarez, den laglige presidenten i den mexikanska republiken, hade ställt inför krigsrätt den kejsare, hvilken blifvit folket påtvingad af en utländsk makt, och låtit derefter skjuta eller hänga honom, så hade handlingen varit hård, men kan dock aldrig jemföras med de handlingar samme kejsare — hvars godsinthet blifvit så högt prisad — begått, då han behagade förklara dem, som ännu kämpade för sitt lands oberoende, för rebeller och strafta dem såsom sådana. Så blef mer än en af Mexikos frihetshjeltar hängd såsom revolutionär af den ,milde och ,frikostige furste, som orättfärdigt tagit i besittning ett land, hvarmed han hade ingenting gemensamt. Dessa politiska mord hafva, såvidt dödsstraffet ännu skall fördragas, förtjent döden, och om den fångne exkejsaren blifvit skjuten eller hängd — hvilket numera synes vara föga troligt — så måste han, enligt de rättsprinciper han sjelf gjort gällande, hafva förtjent sitt öde. Något martyrskap kan, inför ett oförvilladt omdöme, aldrig komma honom till del. Om Jefferson Davis blifvit likaledes ställd inför krigsrätt och derefter skjuten eller hängd, så hade blott enkel rättvisa vederfarits honom, efter de rättsgrunder, som länge varit antagna af det aristokratiska och monarkiska Europas styrelser. Så har England sednast dömt till döden de gripna anförarne tör det s. k. Feniska upproret på Irland, oaktadt vådorna af deras uppträdande och framfart varit stoftgrand, jemförda med den revolution, hvarför m:r Davis statt i spetsen. Det har varit med knapp nöd desse fenier undgått galgen; att de skola frigifvas, såsom det vederfarits Jefterson Davis, har aldrig blifvit ifrägasatt. Häremot torde invändas, att det irländska upproret var en vansinnig emöt, under det att de nordamerikanska sydstaternas uppresning var ett storartadt krig emellan olika stater. Låt vara att häri ligger en olikhet, hvad fenierna och England beträftar. Men vi hafva haft sådana krig äfven i Europa, och huru hafva de aflupit? När Polen 1530 reste sig mot Ryssland, så var det ett verkligt krig, men ett krig tillika, der rättvisan stod på de betrycktes sida. Siberiens grufvor och ödemarker bevittna huru Ryssland straffade de besegrade. När Ungern reste sig mot Österrike, så var det också ett verkligt krig, der Österrike framgick såsom segrare endast genom Rysslands mellankomst. Och huru begagnade sig det Habsburgska kejsarhuset af denna seger? De galgar, som upprestes för Bathyani och andra Ungerns ädlaste män, bära derom vittne. Huru behandlar i denna stund Preussen