isynnerhet för en sattig guvernant, hvarenda rikedom var medfödda goda egen skaper och förvärsvade kunskaper. — Ati föräldrarne tilldelade honom ännu fler: förtjenster och företräden är lätt begrip ligt, och ju fullkomligare han var i deras ögon, desto större föreföll dem naturligt vis den lycka, som väntade Julie, och at hon, den fattiga flickan, kunde betvifls dess ernående och derför undvek hans farliga sällskap, funno de fullkomligt i sir ordning. När den hederliga fru Jensen tyckte att Julie var modfälld, kände hor ofta lust att tillhviska henne några upp muntrande ord, men emedan sonen allvarligt hade bedt henne att låta honom ensam handla i denna sak, nödgades hor tiga, och derigenom hindrades alla störande upplysningar. . Kort före sommarferierna inträffade de afgörande ögonblicket. Unge Jensen fanr Julie en dag ensam i trädgården, och har begagnade detta tillfälle samt anhöll i enklå men hjertliga uttryck om hennes hjerta och hand. Julie, som hade förutsett detta. bemödade sig att med lugn och så mildt som möjligt gifva honom afslag; men det var likväl icke lätt, ty hon såg huru hans säkra och glade förväntan öfvergick till smärtsam missräkning, och hon kände att hon ensam skulle uppbära skulden för den sorg, som skulle drabba både honom och hans föräldrar. Och hvilka skäl skulle hon uppgifva för sitt afslag; icke ett ohöfligt ord ej en tadelvärd handling hade hon att förebrå honom, på hans fråga hade hon svarat, att hon högaktade honom och af hela sitt hjerta önskade honom lifvets lycka, — men hon kunde ej bereda honom den, ty hon älskade honom icke. Då