Un blick på pauperismens historia ock dess möjliga ashjelpande. I Rikt är i sanning det perspektiv, som minnet frammanar, då lifvets aftonskuggor förlängas, och tankarne med ett slags ljuft vemod återvända till längesedan flydda sorger och fröjder. Och dock öfverser du då ej ens den korta sträckan af tidens flod, som en menniskolefnad upptager. Men om du går utom den enskilta erfarenhetens trånga gränser och genom skaldekonstens, historiens oeh filosofiens synglas tager en öfverblick af flodens lopp alltifrån dess mörka och hemlighetsfulla källa intill närvarande stund — hvad ser du då? Horizonten vidgas underbart, och de tidsflodens vågbrytningar, som du förut uppmärksammat, synas obetydliga mot de undransvärda vexlingarna under hela dess bana. Och huru oändligt mycket mera skulle dock ha framkallat din häpnande själs undran, om du varit bestämd att tillhöra de generationer, som stå vid den stora flodens mynning, när den slutligen kastar sig i evighetens haf! Dock ha vi redan hunnit så långt i mensklighetens stora drama, att en blick tillbaka på de förflutna akterna eger ett underbart intresse för tänkande andar, fastän upplösiinii Fh