Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juni 1867, sida 3

Jutslag afkunnas nästa Måndag. fl — Srerge på verldsutställningen i Par. ui fortsätta här återgifvandet af Morge bladets korrespondents berättelse häron Ihvilken bör glädja oss äfven ur synpunl ten af den välvilja, som denna framstäl ning röjer för Sverge: ,Vid sidan af kanoner och kulor har Sverg safven fredens produkter. Här äro jernvägshji soch medeller af slussar till att tämja väldiga vat tenmassor; här äro modeller af allehanda små maskiner till köksbruk: korfstoppningsmaskine äppelskainingsmaskiner 0. s. v.; här äro blank kopparkittlar, kokugnar, strykugnar, korteliger arbetsmaskiner i stor mångfald. Äfven modelle till båtar. Öfver ingången till våra afdelningar på andr sidan om de norska trävarorna hänger en rehn hud med hufvud och horn, dertill lappskor, ski dor och staf, hvilket allt bildar en dekoratior som man ser på. Det har sin fördel att vara li tet slägt med barbarerna. Enär här är hufvud ingången till den stora salen, som innehåller d fem första grupperna, står öfver den ena pelare; skrifvet ett stort Suede, öfver den andra Norrege På den ena är anbragt svenska riksvapnet, om gifvet af svenska flaggor, på den motsvarande nor ska riksvapnet med norska flaggor. Man väntar att Danmark skall uppsätta sitt emblem på de: tredje pelaren. Det något för trånga pass, son åtskiljer Norge och Sverge från Danmark, ha man nu börjat på att kalla ,,Öresund, och si mycket har det åtminstone gemensamt med Öre sund, att det är ett af de mest besökta af d europeiska passagerna på utställningen, antinger nu detta bör tillskrifvas nationalärägterna (a hvilka Danmark nu också fått tvenne) eller der omständigheten, att vår utställning liknar sig sjel och ingen annan, hvaremot samtliga lyxutställningar mer eller mindre likna hvarandra. Jag föl min del tycker om allt hvad som har sin egen: domlighet. Jag har alltid glädt mig åt, att roser icke liknar liljan och liljan icke tulpanen. Äfver hvarje folk bör hafva sin egen typus, utveckla sina egendomliga egenskaper. Arbeten af svensk marmor och en hög urna, jag antager en grafvård, af finkornig granit hafva äfven sin plats vid denna ingång. I råprodukternas galleri utmärker sig det svenska lädret, hvilket lärer vara jemngodt med det utländska. Icke något kan dock jemföras med Orientens i mjukhet. Europeerna kunde bespara sig många ömma fötter, om de komme underfund med denna hemlighet. Det nordiska pelsverket förvånar alla genom sin billighet, jag vet icke om det är derföre, att vi sjelfva ega våra djur, eller för att tillredningsakten är mindre kostsam. På väggen hänger en stor tapet, sammansatt af alla de fyrfotadjur, som löpa i svenska skogar. I midten är mäster björn med hufvud och hals; hans hofstat bildas af vargar, harar, den lilla vackra hvita hermelinen, gräfsvinet, svart, hvit och röd räf, ekorre och utter, som skall vara våra svenska bröders dyrbaraste skinn. En matta är vackert sammansatt af fem hvita räfvar; kejsarinnan har också köpt den. Dagligen frågar man, hvad det är för ett svenskt djur, som har fem svansar. Sverge har utmärkt tobak. Jag vet icke, om stearinljus och tvål just lämpligen höra till detta galleri, men båda berömmas. Att man af röd tvål har stöpt H. Maj:ts byst, tillstår jag är den minsta förtjensten i mina ögon. På utställningen i Stockholm hade man prinsen i stearin; tvålen är måhända ett framsteg. Beträda vi nu det galleri, der vi äro fattigast, ser man att Sverge, om det gäller, kan vara de fremmande förutan. Det har skodon, som jag ovilkorligen skulle tro vara gjorda i Paris. Det har, liksom vi, användt allt sitt öfverflödiga hår till ett sådant öfverflöd af peruker, att utländningen visst tänker sig oss alla med kala skallar; här äro goda uniformssaker, knipplingar från Wadstena och tyger af ull, lin och bomull, ja, af rena silket. Att silket är litet blekt och matt, förundrar ingen, eftersom sjelfva Lyons praktfulla sidentyger äro bleka vid sidan af de färger, som Orienten ft från forntidens Sidon och Tyrus. Det är icke lätt att komma underfund med, hvilka uppenbarelser de gamle hade haft; men efter att silke varit spunnet många hundra år före Kristus, har dock hvarken Kina eller Europa ännu öfverträffat dessa de första dagarnes siden. Den saken att lära är således en långsam sak, och hvad man afseende på de svenska sidentygen bör akta, är, itt försöket är gjordt och slagit så ut, att flera if de svenska sidentygen på utställningen äro köpta if — Pariserskor. De svenska bomullsarbetena stå i högt anseende. Det är tyg att slita på. Jag har hört folk förirga sig öfver, att dessa simpla tyg fått en så i jgonen fallande plats och uppenbarligen äro etaerade med en viss förkärlek. Så skall ett hårdodt folk göra. Det är vackert att läsa i sagan om den indiska prinsessans väf, som var så fin, utt man i morgondaggen icke kunde se den på sräsmattan, der den blektes; men lifvet är strängt mot Norden och har andra kraf, än den luftiga skönheten. De svenska arbetena äro visserligen cke så billiga som de, hvilka figurera i godtköpsitställningen och som nu fått namnet eller öknamlet ,million, emedan man måste fabricera millioer sådana varor för att hafva en liten profit af lem; men jag vågar dock säga, att en svensk homullskjol häller tre franska godtkopskjolar ut, ch hvilken är då den billigaste, ty sys skola de Ula, och tid är penningar. Sverge har framförallt sitt ypperliga kläde. I galleriet för husgeråd väcker Sverge formligen tt visst uppseende genom sitt porslin och sina erarbeten, hvaraf mycket är såldt och ännu mera estäldt. Det låter nu hemma iske mycket att kunna anmäla sig med sitt porslin, men jag får erinra om, kiar det är, som detta porslin behagar, att det är vå verldsutställningen i Paris, der det tyckes att an icke skulle hafva ögon för annat, än det konstfulla porslinet från Sevres, som icke längre har ett kungligt gömställe uti en sal i Louvren, itan träder fram för offentligheten. De kejserliga abrikerna hafya ingen annan grund för sin tillvaro, än att lemna fullkomligare produkter än den privata industrien; de behöfva icke tänka på utziften, icke på afsättningen, de äro icke underkastade något mode, ty de äro sjelfva modet och leverera de nya modellerna; emedan de derjemte bestyras af lärda och konstnärer, ligger den fräsan nära, huru någon förmår anmäla sig vid silan af dem? Jag berättar dock blott ett faktum, när jag Ipprepar, att det är stark efterfrågan på det svenskå porslinet. Kejsarinnan har köpt en bordservis och beställt mera. Två stora vaser med teckningar af professor Höckert göra ett italienskt intryck, men aktas icke synnerligen af svenskarne sjelfva. Porslinsbilden af Molins berömda ,,Bältespännare är köpt af kejsaren. Lerkärlen med de vackra antika formerna, som vi väl känna till hemma, är förvånande billigt — de små vackra kannorna kosta