Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 2

ler taga felt, då jag påstår, att nyckeln till den jätttestora, moraliska makt, som liggeri dina händer, är att söka deruti, att det osörderfvade folkets insti sett dig lämplig som chef för att på ätervärfva de nationel tigheterna på 1561 års rättsbasis. Från ståndpunkten af detta åter vande af denna rätt hann det på den slippriga banan af — rättsuppoffring, och enär denna ståndpunkt äfven har sin oblidkeliga logik, så ser jag saken på detta område långt förd, ( ag med djup bedröfvelse måste framställa den gan: Hvad återstår att offra af nationens sjelfständighet? Just nu har jag genom tidning erhållit nedom om de af ministören framställda sex lagförslagen . Noggrannt ervägande desamma, anser mig hafva skäl till frågan: IIvilken vå endtlig statsrätt, hvilken konstitutionell garanti återstär, med hvilken nationen kunde trösta sig att ännu vara en nation med konstitutionella rättigheter? Genom bestämmelsen, att den ungerska armcen skall utgöra en integrerande beståndsdel af den österrikiska krigshären och underordnad densamma under en den ungerska riksdagen icke ansvarig riksregering, och slutligen genom öfverlemnandet af krigsbudgeten har vår na-. tion förlorat de högsta, praktiska garantierna för s ett konstitutionnelt statslif . . Härigenom är den till en mycket underordnad röle dömda ministören icke längre oberoende, och genom detta uppoffrande af sina rättigheter kan den ungerska s iksdagen på sin höjd spela rölen af en komitatskongregation ..... st ENGLAND. Ett af gårdagens telegrammer meddelar, att England icke biträdt den kollekiv-not, som stormakterna aflåtit till Porten, angående de kandiotiska angelägenheterna. I en korrespondens från London neter det redan för några dagar sedan: Här råder stora bekymmer med anledning af ett rykte derom, att ett allvarligt politiskt närmande egt rum mellan Frankike och Ryssland i den orientaliska frågan. Den identiska not, som dessa begge makter hafva för afsigt att afgifva tilll. Porten med afseende på Kandia, har blifvit redigerad och meddelad kabinetten.l England vägrar att deltaga i detta steg. Det är naturligtvis sarhägorna för Ryss-Ji ands tillvexande makt i Orienten, som förmått England att icke denna gång uppträda gemensamt med de öfriga stormak-e terna för att hindra fortsättandet af grym-s eter, som under nära ett år förekommit 5 på Kandia. Denna ryss-fruktan, som sy-ÅI H 0 0 nes vara en periodisk sjukdom hos en del engelska tidningar, har under de sista lagarne äfven blifvit lagd i dagen. Andningen till, att detta ämne nu kommitlh i tapeten, var — bland annat — ett sd öredrag i geograsiska sällskapet, der fräzan om ryssarnes framträngande mot Kina ithandlades. Presidenten uttalade emelertid som sin öfvertygelse, att Rysslands fringar i Asien icke kunde vara annat in till fördel för civilisationen och humaniteten. ,Times förklarar sig Murchisons (president i geografiska sillskapet) äsigt, och uppträder mot ,delf slycksproseter, som stiindigt se faror i sy tral-Asiens civilisation. Hvad den förnenta faran angår, så fästa vi dervid ickely len ringaste vigt. Man synes — vid de onödiga farhågorna — alltför mycket taga å beräkning det korta afstand, som skiljer yYyssarne från Indien, men deremot alltfört itet det, som skiljer nämnde land från l( len ryska maktens tyngdpunkt. Och bär-sa ill bör man lägga de klimatiska förhål-y andena: stark köld om vintren, odräglig su netta om sommaren. Trakterna kring 3 Kaspiska hafvet äro osunda, der är ondt sj om näringsmedel, och inga kommunika-Je ioner finnas. Dertill bör man äfven lägga y n gles befolkning och mångfaldiga andra su svårigheter. Men förutsatt att det nästan t omöjliga skulle inträfta, att en rysk inva-t sionsarmå skulle framtränga till Indien, t å skulle den hafva att först upptaga en strid med afghanerna, ett folk, hvars tapberhet vi många gånger med erkännande y näst omnämna. Men t. o. m. om detta inder bleve öfvervunnet, vore ryssarne 1 vå långt när icke vid målet, och de skulle d sanska säkert, under det nordvestra Ind licens himmel, falla som flugor. Sedan fi ,Times härefter redogjort för sina åsigter A m Rysslands civilisatoriska ändamål i t. entral-Asien, heter det till slutet: , Men K alla händelser tillbakavisa vi herr Thiers t. rångbröstade politik, vare sig att det gäler Europa eller Asien. Vi åse utan både a nisstroende och ovilja våra grannars i isien utbredning. Deras anfall frukta vi cke heller. Verlden är stor nog för oss Å segge, och vi önska icke, att ett stort land kall ligga öde, för att utgöra ett hinder i nellan oss och en. möjlig fende. Victor Hugo — den menniskovänlige kalden — har ännu en gång höjt sin st mot de politiska dödsdomarne, i det an i ett varmt bref till drottning Vicoria bönsallit för de till döden dömde y enierna. 1 Engelska pressen uttalar sig med glädje n. fver den omröstning i underhuset, genom d: vilken landets tvenne förnämsta universi-meter — Oxford och Cambridge — blifvit) di lgängliga för medlemmar af alla reli-S, ionsbekännelser, och hvarigenom äfven b: e der disponibla stipendierna icke utefr lutande behöfva utdelas åt medlemmar af pg: tatskyrkan. Dessa begge universiteter åf afva sedan lång tid haft till ett af sina ki örnämsta ändamål att vara plantskolor de ir den engelska kyrkan, och det är alltsåfk: ke att undra öfver, att det högkyrkliga m artiet nu håller ett förskräckligt alarm, -å det är på väg att förlora sina förra onopolier. Vid den sista kapplöpningen förlorade igra unga män — isynnerhet en hertig ch en markis — oerhörda summor på id, och under allt det klander, som tidingarne hä er yttra, gå några t. o. m. i långt, att de påyrka kapplöpningarnes pphörande. Detta vore sannerligen att sta ut barnet med badvattnet. RYSSLAND. Vid en af festerna i Petersburg för de aviska gästerna, höll Polit, hufvudredak-st r för tidningen ,,Pozor och medlem afsda mn kroatiska landtdagen, ett tal, hrilket sin. den ryska ,, Invalid betecknas som det til )priktigaste af alla I data tal uttrac