Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 2

vara sallet, åtminstone var det intryck, hvarmed Julie återvände hem efter detta sammanträffande, en förödmjukande känsla af hennes egen ringhet. Hos honom låg det ännu otydligt, han tänkte icke vidare på hvarför det skar i hans öra och äfven i hjertat, då fröken Stein i sin ironiska ton talade om jungfru Linde, eller då en annan ung dam frågade: — Känner ni jungfru Linde, guvernanten hos handlanden Jensen? Ännu mindre gjorde han sig reda för hvarför han icke mera öppenhjertigt erkände för sig sjelf sitt intresse för henne, han vidtog ej någon utväg att så dansa med henne; ett svagt försök att få en extra vals uppgaf han, då fröken Stein med ett lende hade frågat: — Den skulle väl offras åt den lilla inklinationen från Köpenhamn? Emot vanligheten kände han sig missbelåten med sig sjelf, men lugnades af det fasta beslutet att snart gå till Jensens och der öppet visa Julie sin uppmärksamhet. Detta besök, som af henne emotsågs med stor spänning, uteblef ej heller länge. En af de följande förmiddagarne, då hans förrättningar voro afslutade, uppsökte han ej utan inre rörelse hennes boning; men ack! af hvilka små skärfvor danas ej de skär, mot hvilka vår lycka lider skeppsbrott! Hans förmiddag varade till klockan fyra, Jensens deremot endast till klockan tolf, så att då han, fin och zirlig, kom för att aflägga en förmiddagsvisit, träffade han hela familjen vid middagsbordet i hvardagsrummet. Detta sammanträffande rubbade hvarken herr eller fru Jensens vanliga godmodighet; de emottogo gästen vänligt, och fru Jensen frågade om doktorn