Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 1

ler sig stätligt ut i sin uniform: unge Jensen ansåg sig äfven böra fästa hennes ippmärksamhet på dem, och sade: -Se, jungfru Linde, der kommer den nye doktorn och fröken Stein; det är ett usan så vackert par, och så de dansa sen; man kan se att de ha lärt i sjelfvaste Köpenhamn. Julie nickade liksom bisallande; hon kunde ej riktigt få fram orden för att tala om Harder eller berömma fröken Stein; underliga känslor väcktes i hennes inre, då hon såg huru lifligt han samtalade med denna dam. — Nu är det vår tur, påminte Jensen, och Julie skulle dansa ut och blifva bemärkt af Harder; detta medvetande beröfvade henne nästan krafterna att tillryggalägga ett hvarf kring salen, och då bon åter kom till sin plats, nedsjönk hor på en stol vid väggen; härigenom undgick hon hans blickar, som hade följt henne under dansen. Så snart hon hade passerat förbi honom, igenkände Harder henne och midt under samtalet med fröken Steir utbrast han: — Ah, hvem är det? Jag misstar mig ej, det är fröken Linde; hvem dansar hor med och huru har hon kommit hit? Dessa frågor framfördes med en sådar ifver, att fröken Stein svarade leende: — Hvad är på färde? Hvem är det son gör er så upprörd? Hastigt upprepade han sin fråga hurt Julie hade kommit hit. Hans dam svarade långsamt: -Ni menar den lilla jungfru Linde hon har kommit hit på ett högst naturlig sätt, ty, om jag ej misstar mig, så är hor