Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juni 1867, sida 1

skade, ty amtmannen hade varit nog taktlös att hafva en herrebjudning till middagen, och förrän han, samt dessa herrar och deras samiljer anlände, kunde det ej komma i fråga att börja balen. Under en obehaglig väntan hade öfver en timma förflutit; då öppnades dörrarne och inträdde hela II—s fina verld; amtmannen förde öfverstinnan, öfversten amtmanskan o. s. v. Musiken spelade upp polonäsen, och par följde efter par. Icke längt borta i raden upptäckte Julie den gestalt, som hennes blick ovilkorligt sökte. Vacker, liflig. inbegripen i samtal med sin dam, amtmannens dotter, fröken Stein, passerade Ilarder nära förbi Julie; han säg henne icke, hon deremot följde honom med ögonen, tilldess Jensens uppbjudning till dans återgaf henne besinningen. Hon darrade så att hennes kavaljer märkte det, och han sade vänligt: — Ni har balfeber, jag märker att ni darrar, men det går nog öfver bara vi väl kommit i gång. Men detta ,, kommande i gång hjelpte ej; Julie bäfvade för det ögonblick, då hon vid det oupphörliga embytet af kavaljer skulle taga Harders arm; huru skulle de båda då taga detta ofrivilliga möte? Men här som så ofta i lifvet voro hennes bekymmer örverflödiga; långt innan turen kom till henne, hade polonäsen råkat i oreda; vC skratt och munterhet skynÅ r och herrar om hvarandra, till vals afbröt förvirringen och och ou uppsökte sin plats. Harder on Stein voro bland de första par, sade ww hon, en högväxt glegant oaulett, passade fräl till ; Toke blott i Julies ögon tog Har