Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1867, sida 1

och hvad de alla voro; med dessa notabiliteter kommo de tillsammans endast vid den ärliga skyttesesten, kungens födelsedag, och julbalen; de träffades der vid bordet och dansen, och detta skedde med en viss förbehållsamhet. Endast ett vackert ansigte eller någon annan särskild anledning kunde förmå löjtnanterna till att dansa med jungfru A. eller B., samt föranleda krigsrådet att föra fru C. till bordet. Den krets, till hvilken Julie hörde eller var hänvisad, bestod således af borgarnes döttrar, och emedan de flesta af dessa voro födda och uppväxta i den goda staden H.—s ensidiga, småaktiga intressen, så ägde de föga tilldragande för henne. Det är en känd sak att tiden går fort under ett enformigt lif; om det än finnes dagar, som förefalla långa, då man genomlefver dem, så försvinner dock intrycket af dem i hela den betydelselösa strömmen, och då man ser sig tillbaka, öfverraskas man af att ett år har ilat förbi på detta spårlösa sätt. Det finns lugna, anspråkslösa naturer, som befinna sig bäst i denna stillastående tillvaro, det finns isven menniskosjälar, som efter strid och lidanden finna hvila i enformighetens söfvande ro, men till ingen af dessa hörde Julie; det varma hjertat, den vetgiriga anden längtade bort från denna hvardagslifvets trampqvarn; det fanns ögonblick, då hon misslynt frågade sig sjelf: Hvartill har jag fått dessa högre intressen, denna framåtsträfvande längtan? — Under hennes dåvarande förhållanden voro de obrukbara gåfvor, henne sjelf till plåga och ingen till nytta. Vi säga med glädje att. det endast var i enskildta ögonblick, som