Hvita Frun). Novell af Elisabeth Martens. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) Ungdomliga nöjen och passande sällskap saknade Julie nästan helt och hållet, ty Jensens umgingos med mycket få; de bestämda bastanta ,,kalasen under jul och på födelsedagarne utgjorde nästan hela deras sällskapslif. Att Julie kunde behöfva litet mera i detta hänseende insåg fru Jensen, hon uppmanade derför ofta jungfruLinde, som hon kallades, att göra några unga bekantskaper; — hon ville med glädje emottaga dem i sitt hus, — ja, då hon händelsevis hade fått reda på Julies födelsedag, inbjöd hon några unga flickor, hvilka hon antog kunna bereda henne något nöje. Meningen var god, men afsigten uppnåddes icke; de obetydligheter, som utgöra föreningspunkter mellan unga flickor, förblifva utan intresse för den, hvars själ är uppfylld af ett föremål. Derjemte stodo de flesta af dessa unga damer under Julie i bildning; — embetsaristokratien herrskade i hög grad i H.Embetsmännens familjer och militären, — det låg en bataljon i staden, — utgjorde ett kotteri för sig, och det föll ej handelsmannen eller handtverkaren in att söka umgänge med justitierådets, amtmannens, doktorns )Se H.-T. N:o 127.