Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juni 1867, sida 1

—— RR — ———— —— till bitter missräkning och hopplös nedslagenhet. Detta medtörde en själsspänning, som inverkade på hela hennes nerysystem, så att hon endast ofullkomligt förmådde dölja sin nedslagenhet, hvilken äfven förrådde sig i hennes yttre. Det kan synas otroligt att tvenne unga personer skulle kunna vistas så länge i den lilla staden utan att träffa hvarandra, men, såsom vi redan hafva nämnt, egde den goda staden H. inom sina gränser tvenne kretsar, som voro strängt åtskiljda. Till den första, embetsmannaklassen, hörde Harder, både genom sin ställning och sina intressen, och med synnerlig välvilja emottog man der den unge, vackre läkaren, hvilken, genom att så nyligen hafva lemnat hufvudstaden, bragte ett välkommet lif i den något ensidiga sällskapstonen. Om han hade anländt till H. under sommaren, skulle ett sammanträffande hafva varit lättare, ty då vistades man mera ute i det fria; under vintern deremot var Julie nästan alltid inne, och alltefter som tiden fortskred, bäfvade hon nästan för möjligheten af ett möte med Harder; hon intogs efterhand af den öfvertygelsen att hon var glömd af honom, och i det hon tviflade på sin själsstyrka att visa sig lugn gent emot hans likgiltighet, snarare undvek in sökte hon de ställen, der hon möjligtvis kunde träffa honom. (Forts.)