Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juni 1867, sida 2

Kvita Frunk). Novell af Elisabeth Martens. (Öfversättuing af Sigfrid Nyberg.) Med detta hepp var han nere vid Toldboden långt före afgångstiden; han spejude såfängt efter hvarje vagn, men hoppet sjönk, då justitierådet anlände med fru och son, — men utan Julie. Hon tycktes ej vilja komma, det hade redan ringt två gånger, och man hängaf sig åt flera gissningar om hvilka hinder, som kunde hafva inträffat, då slutligen en droska nalkades hastigt och urlastade tant Mörk, koffertar, askar samt till sist Julie. Effekterna fördes med största hast ombord, och det återstod Julie knappast tid att taga afsked af sina slägtingar. Harder hade intagit en plats nära landgången, i förhoppning att få hennes sista farväl, och det fick han äfven. Med darrande läppar och tårfyllda ögon räckte Julie honom handen till afsked; han tryckte den, han ville hafva yttrat mycket, mycket, men han hade ej tid att säga ett enda ord; en betydelsefull handtryckning, en lång blick var allt hvad de utbytte; landgången drogs in, trossarne, losskastades, och fartyget gled bort med sin för månget hjerta dyrbara last. Harder följde det med ögonen så länge han kunde urskilja Julies gestalt, och då ) Se H.-T. N:o 125,