Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juni 1867, sida 2

ÄÄ dens 7:de Rote, Sillgatan, från Å Aj 85. Förhöret hålles i Domkyrkan och börjas kl. e. m. Btadskateketen. Stockholmsbref. (Från IIand.-Tidn:s korresp.) Den 30 Maj 1867.— ,Förtjensten skapar afund, stod det il. den förskrift vi begagnade i skolan vid skriföfningarne. Detta är en allmängiltig sanning, som ingen torde bestrida. Naturigtvis mente förskriften förtjenst i idcell mening, men satsen är lika sann, då förtjenst tages i materiell mening. Icke ens så fattad torde väl satsen röna någon allvarsammare opposition. Jag kommer att änka på den gamla förskriftens ord, när ag Öötvertänker det sätt, hvarpå våra stadsfullmäktige slutligen behandlat en fråga, som under ett par år ådragit sig allmä letens synnerliga intresse och hvars afgörande väckt mycken förvåning. Det är råga om de tomter inom Clara församling, dem staden påstått sig behöfva för anläggandet af ett nytt salutorg invid jernvägen. Det skulle bli för långt att lemna en utförlig redogörelse för detta ärendes gång 108 våra stadsfullmäktige, hvarför jag inskränker mig till att meddela följande: Efter många och långa transaktioner blef genom drätselnämnden, som dertill. blifvit bemyndigad, kontrakt d. 30 April förra året afslutadt med egarne till tomten, afl. bryggaren Lundhs arfvingar, om inköp af tomten till ett pris af 300,000 rdr. Köpet underställdes stadsfullmäktiges beredningsutskott, som dels tillstyrkte köpets sanktionerande och penningarnas anskaffande, dels föreslog stadsfullmäktige att exropriera grosshandlaren Sundstedts intill de Imundhska kggande tomter, utan hvilkas gande något torg ej kunde bli af. Stadsfullmäktige förehade frågan till afgörande d. 13 Juni och utskottets hemställan bifölls i dess helhet med 41 röster mot 39. Minoriteten sökte då upprifva detta beslut genom att säga, det 23 i kommunalförordningen för Stockholm stadgade, att vid votering om frågor rörande ,,nya ändamål och behof två tredjedelars pluralitet erfordrades och den förklaring beslöts att man ej ville inlåta sig på detta nya företag med anledning af den bristande pluraliteten. Först öfverståthållareembetet och derefter K. M:t resolverade emellertid, att två tredjedelars pluralitet ej fordrades i denna fråga, och K. M:t föreskref att det med 41 röster mot 39 fattade beslutet om bifall till utskottets hemställan skulle lända till efterrättelse. För några dagar sedan förehade stadsfullmäktige till förnyad behandling beredningsutskottets hemställan som bifall till inköp af de Lundhska och exproprierandet af de Sundstedtska tomterna, men trots K. M:ts bestämda föreskrift beslöto stadsfullmäktige att icke inköpa, icke expropriera de ifrågavarande tomterna. Härigenom uppstod mu den skandalen, att Lundhska arfvingarne uttogo stämning på drätselnämnden, med yrkande att kontraktet skulle förklaras ega bestånd och stadsfullmäktige åläggas inköpa tomterna. Hr Sundstedt egde intet kontrakt han, utan är totalt rättslös gentemot stadsfullmäktige. Ett i vederbörlig form afslutet kontrakt anse således våra stadsfullmäktige icke för sig förbindande; man löser sig derifrån i en hastig vändning, kastar det under bordet och uttalar sitt: sie volo, sio jubeo, utan att betänka att fullmäktige genom ett så lättfärdigt beteende blottställt en moralisk person, Stockholms kommun, och framställt den såsom en person, den der ej vårdar sig om att upplylla ingångna förbindelser. Sådana ombud har den moraliska personen Stockholm icke önskat sig; en person med heder är ju mån om att fullgöra sina förbindelser. Och orsaken till ett sådant handlingssätt? frågar ni. Jo, en stor portion afund ingår deri; man ansåg att de begge tomtegarne skulle förtjena för mycket, och når man icke kunde förtjena något med på ett hörn, så beslöt man, efter högtidlig votering, att icke stå fast vid sitt ord, icke ställa sig K. M:ts beslut till efterrättelse. Hvad skall man säga om fullmäktige, som på detta sätt uppfatta det dem lemnade förtroendeuppdrag? Det har nu kommit ända derhän, att det anses för en riktig skam att icke ha sett ,afrikanskan. Lycklige direktör för K. M:ts Hofkapell och spektakler! Hvem vill icke undgå skam här i verlden och isynnerhet när det kan gå för sig till så billigt pris som en spektakolbiljett — ,,priserna äro de vanliga. Er korrespondent har verkligen gått och skämts en tid, men nu är han räddad, behöfver ej stå med skammen längre, han har sett detta riksknarriga skepp, detta förfärliga mancenillaträd, denna afrikanska fest i lustträdgården å la Armida. Det är utom allt tvifvel, att Giacomo Meyerbeer här i förening med Scribe velat låta oss höra och se något kolossalt, och jag vill gerna böja mig för deras dom, som säga, att musiken är stor, hög, sublim; men för en s. k. musikalisk person med öra förefaller ändå denna musik genom fem akter, derunder blott på tre å fyra ställen någon melodi förekommer, som kan anslå ens ära och sinne, väl torr och långrandig. Må alla Meyerbeerister förlåta mig! Rådsherrarnes kör i första akten och Selikas slammer-aria i den andra höra till de mest karakteristiska i hela operan, plus den briljanta festmarschen i fjerde, och i den återfinnes genast kompositören af marschen i Profeten. Men för öfrigt, kanske dock med undantag af finalen i fjerde akten; förefaller det öfriga bra sterielt, man kan ej värja sig för den till och med