Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1867, sida 2

— Studenten Harder vill ha den artigheten att meddela dig operans innehåll. Hon blef förlägen, men tillika glad öfver att få den upplysning hon önskade, och vände sig till den unge herrn, som nu med låg röst berättade henne om skotten Dickson och Anna, som begagnade sig af folkets vidskepelse för att bibehålla fäderneborgen åt den frånvarande sonen och arfvingen. Denna förklaring var tillräcklig för Julie, men likväl var studenten under de följande akterna ofta så hjelpsam, att han lutade sig fram till henne och tillhviskade henne en eller annan upplysande anmärkning. Trodde han kanske att den lilla jutska landtflickan var så enfaldig, att hon behöfde dessa ytterligare upplysningar? Eller fann han ett visst behag uti att värma sig dessa rosiga kinder och blicka in i de mörka, milda ögonen, som på en gång oskyldigt och tillitsfulit höjdes upp mot hans? Vi tro nästan det sista och förtänka honom ej derför. Julie var ej hvad man egentligen kallar vacker, men hon egde ungdomens och helsans obeskrifliga friskhet, derjemte, — som vi redan hafva nämnt — milda, mörka ögon, hvarken bruna eller blå, men af denna gråaktiga, obestämda färg, som bättre 1 någon annan kan återspegla hjertats känslor, själens rörelser. Lägges dertill felfria anletsdrag, ett vackert ljusbrunt hår och en liten smärt figur, så bildar det hela en ganska täck ung qvinna, som lätt kan sätta ett tjugotreårigt studenthjerta i rörelse. Detta var likväl icke händelsen, ty det var hennes naiva yttranden och oskuldsfulla rodnad, som mest behagade honom, och det var honom ganska kärkommet, då