Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1867, sida 2

husrätten har att handhafpa, dervid beskaffenheten af sådana mål ej bör lemnas ur sigte. Först sedan man jemfört detta med hvad domarne på landsbygden eller hofrätternas divisioner kunna uträtta, kan ett säkert omdöme vinnas, ty icke har man någon ledning af den tid, som Rådhusrättens sessioner nu kräfva. Om man nemligen sköter förrättningarne med den långsamhet, att t. ex. ett förhör, som kunde vara gjordt på en half timma, drager ut 2 timmar eller derutöfver, så bevisar tidsmåttet i den delen alls intet. En undersökning af förhållandet är alltså här af nöden. Då man vidare anfört, såsom skäl för behofvet af en talrik Magistrat, att rådmännen hafva en stor mängd bestyr, såsom auktionsförrättningar, besigtningar, kontroller, sundhetsväsendet. m. m., så bör erinras, att allt detta icke påkallar några juridiska insigter, utan kan och bör helst utföras at de icke lagfarne rådmännen, hvilka böra kunna väl hinna dermed, i den stund de frikallas från att bevista domstols-sessionerna. Man finner ju mer än en af desse rådmän äfven under närvarande förhållanden sköta icke obetydliga enskilta affärer, de der ju också måste taga tid, likasom man vet att enskilta uppdrag vid konkurser, m. m. utföras af de juridiska tjenstemännen. Vidare möter frågan huruvida en rätt kan anses behörigt domför, när den består af 2:ne äldre och mogne jurister och en juridiskt bildad notarie, som på samma gång för protokollet. Det måste förvåna att sådant kan sättas i fråga, när rättsskipningen i landet, uti första instansen, öfverallt utom i städerna handhafves genom en enda lagfaren man, som ofta är sjelf protokollsförande, om också biträdd af en nämnd, hvars inflytande likväl på sjelfva lagskipningen är ytterst ringa. Skulle der ej i städerna lag kunna skipas af domstolar sammansatta af trenne lagkloke män? Hvarest måste blifva jakande. Man ifrågasätter lämpligheten af notariens inträde såsom ledamot i rätten och angifver, att detta förhållande i hufvudstaden varit mycket öfverklagadt. Vi känna dock ej från hvilket håll dessa klagomål utgått och af hvilken beskaffenhet de äro. Att de alldrig kunna ligga i sakens natur, synes oss vara alldeles klart. Nu kan en ung jurist, när han uppnått behörig ålder, usitta ting på landet och såsom ensam Jurist afgöra vigtiga mål. Samme man skulle ej anses kompetent att sitta såsom ledamot jemte tvenne äldre jurister i en stadsdomstol, äfven sedan han hunnit den ålder och vunnit den erfarenhet, som förutsättes, för att han skall hafva erhållit ordinarie tjenst. Man anmärker vidare, att här skulle kunna inträda messfall inom domstolen, till följd af sjukdom eller permission. — Men detta bör väl ej vara att befara, då man har tillgång till icke mindre än tolf ordinarie embetsmän, utom de extra-ordinarie, af hvilka alltid en eller annan måste finnas, som söker göra sig behörig för ordinarie anställning. Efter hvad vi erfarit, har äfven lagberedningen föreslagit stadsdomstols sammansättning på sätt här blifvit nämndt. Man har sagt, att det förslag, hvarom här är fråga, är alltför omfattande och genomgripande, att kunna genomföras inom den korta tid man har till sitt förfogande, eller inom årets slut. Vi kunna ej dela denna mening. Här föreslås ingen förändring i ärendernas fördelning mellan Magistraten och Rådhusrätten, eller på annat sätt. Allt detta kan förblifva orubbadt intilldess särskilta framställningar derom utgå från de myndigheter sjeltve, som derutinnan böra äga den största erfarenhet. Här föreslås blott, att de icke-lagfarne rådmännen skola vara frikallade från att bevista domstolssessioner samt en del af de agfarne från att bevista Magistratens sessioner. Allt beror således derpå, huruvida man anser rådhusrätten domför utan dessa bisittare, samt magistraten behörig att besluta, utan att alla rådhusrättens ledamöer deltaga i besluten. Det hela reducear sig alltså till ett förenkladt arbetssätt, men hvilket skulle medföra en beydlig besparing i kostnader. Öss synes denna sak vara i sjelfva vercet så enkel, att reformen borde kunna, ned något tillmötesgående å magistratens ida, lätteligen genomföras. Ätt ingen rubbing skulle ske i de redan tillsatta tjentemännens ställning, faller af sig sjelf. Staden och Länet. D:r G. Satters matinte i dag vid niddagstiden å frimurarelogen, inför ett odt auditorium, har åter beredt musiknen ett synnerligt nöje. Hans presta— — 11