Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1867, sida 2

sina papperssolsjäådrar, svängde dem et par gånger öfver hufvudet och nedkastade dem derefter på arenan under ropen Viva, viva el currito! — Lefve den tappraste och skönaste i Guds land; — hos honom äro förenade Cid Campeadorens svärd och Don Juan Chacons kraft, -— viva! viva! salero! IIvilken mästerstöt! — barbaro, barbaro! — O, que barbaridad ! Medan man sålunda från alla håll ropade till den sig långsamt aflägsnande segraren, fanns det en enda balkong invid arenan, på hvars innehafvare den unge mannens uppträdande hade inverkat som en blixtsträle, men som en förlamande blixtstråle, och ehuru Paulas ögon flammade passioneradt, ehuru hennes blickar med en förfärlig spänning följde denna oerhörda tilldragelse, ehuru hennes bröst häfdes, så att det hotade att sprängas, så framträngde dock ej ett enda ord från hennes sammanpressade läppar. Den äldre Melendez, som med utbredda armar! lutade sig mot bröstvärnet, stirrade andlös och med uppspärrade ögon på arenan, och medan Fernando ensam lät höra ett halfqväfdt utrop af förvåning och beundran, stånkade den tjocke kanonikern på ett verkligen betänkligt sätt, och det var äfven han, som efter någon tid under det ilmänna jublet först bröt den pinsamma ystnaden på balkongen, i det han frampustade : — Det är sannerligen ett underligt becende af en blifvande prelat eller biskop, — vår heliga fru af Montserrat vare mig ;dig! Afven Paula rörde sakta sina läppar ;ch kastade en så innerlig blick upp mot imlen, att man kunde märka att äfven