Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1867, sida 2

Å t samling, som i verkligheten är ingenting mer eller mindre än en stad med öfver 13,000 invånare, varit förvaltad af sin kommunalnämnd, och detta på ett ganska tillfredsställande sätt, helt visst öfverträffande många städers förvaltning, som varit handhafd af den gamla vördnadsvärda institutionen: borgmästare och råd. Jurisdiktionen har här varit alldeles skiljd från förvaltningen, enär den förra tillhört Säfvedals häradsrätt. Under den förflutna rihsdagen väcktes af grefve A. Posse en motion, att ett antal smärrestäder: Sigtuna, Öregrund, Norrtelje, Skanör, Falsterbo m. fl., med tillsamb Å mans 22,76) invånare på 24 städer, skulle befrias från bördan, att hålla tillsammans 23 borgmästare, 60 rådmän, 29 stadskassörer och fiskaler m. m., med sammanlagda aflöningar af minst 224,000 rdr — för att, i fråga om jurisdiktionen, läggas under häradsrätt. Denna motion väckte synnerlig ovilja från vissa stadsrepresentanters sida, der man lätteligen insåg syftemålet vara, att minska antalet af riksdagsmän från stäL derna, och ledde den icke heller till något resultat. Icke förthy är motionen förtjent af synnerlig uppmärksamhet, i det Iden påpekar missförhållanden, som böra afhjelpas. Eller är det icke klart, att t. ex. den lilla staden Kongelf skulle sköta sig lika väl som en landttörsamling med tlera gånger större folkmängd, genom sin kommunalnämnd eller drätselkammare, då den tillika vunne betydliga inkomster till kommunens bästa af de kostnader, som nu onödigtvis användas på magistraten. Och hvad rättskipningen angår, skulle denna helt visst kunna bestridas af en domare jemte nämnd af stadens aktade borgare. bet hela rätt ordnadt, behöfde ingen rubbning ske i samhällets karakter af stad, hvilken bör bibehållas, ehuru förvaltning och rättskipning blifva enklare och billigare samt fria från kollisioner, som nu ofta ega rum. Nu kan det dessutom hända i en mindre stad, att lag skipas af en domstol, hvari ej finnes någon lagfaren man, såsom det passerat i en stad inom detta län, vid en tid då borgmästaren var sjuk eller frånvarande. Sannolikt hade intet hinder varit, att häradshöfdingen inom den domsagas område, der staden är belägen, infunnit sig vid vissa tider för att i samma stad skipa lag. Det synes oss alltså böra ligga alla städer mycket om hjertat att vinna en bättre ordning på detta område. Det vore Göteborg värdigt att äfven härutinnan gifva ett godt föredöme, och synes tillfälle dertill nu vara inne, då en förändring i de bestående förhållandena i alla fall påkallas genom Majornas förening med staden. Utföres denna förändring på ändamålsenligt vis, skall denna förening icke, hvad förvaltning och rättsskipning angår, vålla några ökade kostnader, utan torde fastmer en icke obetydlig lindring kunna vinnas. Dervid bör den grundsats tagas till utgångspunkt, att förvaltningen och rättsskipningen åtskiljas. De äro nu på det besynnerliga sätt sammanblandade i den institution, som kallas Magistrat, att de icke lagfarne rådmännen sitta såsom domare i rådhusrätten, på samma gång rådhusrättens lagfarne ledamöter deltaga i förvaltningen. Det är ett obehörigt och skadligt slöseri med arbetskrafter, som bör kunna mycket lätt undvikas. En motion af Handelstidningens utgifvare, som återgifves på ett annat rum i dagens blad, angifver i korta drag ett förslag till förändring i denna ordning; andra kunna framställas, som äro bättre, blott saken tillvinner sig behörig uppmärksamhet. I denna motion har föreslagits, i enlighet med hvad komiterade för Stadens och Majornas förening, tillstyrkt, att jarisdiktionen skulle handhafvas af rädhusrätten, fördelad på tre afdelningar, då man blott nu har två. Ehuru motionären bibehållit denna utvidgning af rådhusrätten, så är dermed ingalunda sagdt, att densamma är verkligen af behofvet påkallad. Fastmer finna alla skäl att antaga, det tvenne afdelningar vore fortfarande tillräckliga, i den stund sakerna rätt ordnades. Dit hör, att Rådhusrättens ledamöter frikallas från alla bestyr, som ej höra till lomarekallet, med undantag för en och annan af dem att deltaga i Magistratens sessioner, då ärender, som kräfva juridiska insigter, kunna der förekomma. Men utt de skola vara ordförande i bevillningsveredningar, m. m. är både obehöfligt och skadligt. . Emellertid kan denna sak ej klart utFHA Hfi. 4