Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1867, sida 2

nom en svängning efter alla konstens reg. lor låta tjuren rusa förbi under sin arn och tätt invid sitt bröst. Det otacksamma odjuret publiken hade nu knappt någon blick för den värnlöse mannen, som det nyligen helsat med jubel, och hvilken nu omringades af de framskyndande banderilleros samt fördes 3 sido, — och Mendovia, som annars skulle hafva emotstätt ett dussin ar dessa män, lät nu handtera sig som ett barn — en sömndrucken, — som en person, hvars sinnen blifvit bedöfvade af någon obegriplig makt. Och så var det äfven: , ,Trolleri hörde man dessa vilda karlar yttra, då de nedlagt honom på en bädd i torerohospitalet bredvid arenan och der han inslumrade orörlig och lugnt, utan att ens väckas af det vilda jubelskri, som framträngde från den närbelägna circus, -— ett jubelskri, en hänförelse sådan man knappt någonsin hade bevittnat. Med blommor öfverhöljdes den unge mannen, som med ett sådant lugn och så regelrätt fällt den anstormande tjuren, att han midt i språnget nedstörtat framför sin besegrares fötter. Der stod han och tackade endast med en stolt böjning på hufvudet för det omätliga bifallet, som ej ville sluta, och som oupphörligt förnyades vid de ursinniga jubelropen från den förtjusta mängden på tendido. — Då det på balkongerna ej längre fanns några blommor qvar i damernas händer eller hår, nedkastade de sina solfjädrar i circus, och manolas, som ej ansågo detta tillräckligt för att hedra den hemlighetsfulle toreadoren, hvilken! plötsligt uppträdt, likaså segerrik ochi skön som den helige Georg, antände