Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1867, sida 2

Finland. Vi meddela här ur Helsingfors Dagblad följande intressanta öfversigt af den första landtdagens förhandlingar, med särskild hänsyn till det nya förslaget till en bättre presslag: .Tyst och stilla, men med oförtröttad ihärdighet hafva ständerna arbetat sig igenom den ena frågan efter den andra, och om deras mödofulla verksamhet för åskädaren icko erbjudit så många glänsande sidov att dervid fästa blicken, har dock arbetet varit af största gagn för landet. Endast den nya landtdagsordningen företedde, såsom en fråga af första ordningen och dertill ny, d. v. s. utan att vara behandlad vid föregående landtdag, en lifligare anblick. Som bekant, bar dock behandlingen af densamma en genomgående prägel af den allvarliga betänksamhet, ämnets vigt syntes fordra. Kyrkolagförslaget och bränvinslagstiftningen hafva redan i mer än tre år utgjort föremål för allmänhetens granskning och bedömande. Man kunde antaga, att det förra till sina hufvudsakligaste delar skulle understödjas, såsom ätven skett; i ordnandet af bränvinstillverkningen kunde, efter sednaste ständers åtgärd och regeringens bekräftelse deraf, endast större eller mindre modifikationer af den bestående lagen antagas. Dessa modifikationer äro af stor vigt, men ännu är ingen enighet vunnen, ty adeln och borgareståndet hafva antagit en något friare lagstiftning, presteståndet mindre modifikationer, och bönderna fasthållit det bestående. En inbjudning torde derföre vara att emotses af vederbörande utskott, för vinnandet af enhet. Om någonsin vårt land i en viss fråga hyst en fast, gemensam åsigt, så är det väl i fråga om behofvet af en blott af lagens föreskrifter beroende yttrandefrihet med afseende å det tryckta ordet. Redan för flera år sein uttalade sig flertalet af de bildade i landet genom en underdånig adress till Hans Majestit, med begäran om den preventiva censurens afskaffande, och sednaste ständer tillkännagåfvo otvetydigt i svar rörande den föreslagna presslagen, alt, ehuru många bestämmelser deri voro enligt gällande rättsåsigter i landet särdeles stränga, ständerna dock föredrogo denna lag framför det godtycke, som omöj