ken hund han satte högt värde. Så bar det sig icke bättre än att hunden, då husbonden besökte Ålems prestgård, 4 mil norr om Kalmar, tog sig före att på eget bevåg jaga på Strömrums egor, kända för rikedom på villebråd och för egarens stränga jagtförbud. Bäst den ädla tiken en vacker dag besöker Strömsrumsskogen, stupar hon för ett skott. Det var frih. Christofter Rappe, som så hämnades på en af den kungliga jagtklubbens storheter. Skogsinspektören Österdahl instämde friherrarne Adolf och Christoffer Rappe — fader och son — till Stranda häradsrätt och fordrade hög ersättning för det dödade djuret. Å frih. Christoffer Rappe yrkades ansvar för det han med vilja ihjelskjutit hunden å fadrens egor ech å frih. Adolf Rappe för det han skulle i sonens handling varit delaktig. Som herr Österdahl dock ingenting kunde styrka mot ,,gamle baronen-, blef han af häradsrätten frikänd. Frih. Christoffer deremot, som erkände att han dödat hunden, blef dömd att ersätta dess värde, och rätten bestämde att en kompromiss skulle afgöra den saken samt dömde herr Österdahl att för missfirmligt skrifsätt mot friherrarne Rappe böta 25 rdr. Friherre Adolf Rappe begärde 225 rår för hafde rättegångskostnader, men rätten tillerkände honom icke en styfver, emedan han icke i tid inkommit med kostnadsräkning. Frih. Christoffer deremot blef dessutom dömd att betala stämningen med en riksdaler, att böta 3 rdr, och det till treskiftes mellan kronan o. s. v. Herr Österdahl yrkade — ifall vi minnas rätt — att af frih. Christoffer äfren utbekomma några hundra rdr för utgifter under rättegången, men rätten lät denne slippa undan med att ersätta vittnena och betala lösen för protokollerna. Men celebra och märkvärdiga mål sluta--som man vet — ej vid underrätterna. Parterna äro ej nöjda, förr än Högsta domstolen slutligen fällt den afgörande domen. Från Stranda häradsrätt gick herr usterdahl till hofrätten. Denna högre. domstol fann doek ej skäl att näpsa domaren i Stranda, derföre att den ålagt hr Österdahl att, vid äfventyr af hemtning, infinna sig personligen och ej genom ombud vid häradsrätten. Hofrätten ansåg sig dock ej kunna ingå på detta hr Österdahls yrkande, emedan häradsrätten ej låtit verkställa hotet, utan möjde sig med att höra ombudet. Ilofrätten ändrade just ingenting i Stranda häradsrätts dom, utom att den, ädelmodigt, tillerkände friherre Adolf Rappe, som så, oförskyldtkommit med i leken, 50 rdr svenskt riksmynt för hafde utgifter under rättegången. Från hefrätten drogs målet inför Högsta domstolen. En kerrespondent trån Stockholm skrifver till oss att den Höga Areopagen den 9 sistlidne April slutligen afdömt målet på ett sätt, som torde vinna stort bifall af den kongl. jagtklubben och hvarje ädel jägare. Hr Österdahl har fått en lysande upprättelse — menar korrespondenten — och den , mördade tikens stoft blifvit hämnadt. Kongl: Maj:ts högsta domstol har nemligen befriat hr Österdahl från att böta de af häradsrätten honom ådömda 25 rdr för ,ärekränkande beskyllningar i skrift mot friherrarne Rappe samt bestämt att ersättningen för den af friherre Christopher Rappe dödade hunden icke må af värderingsmännen bestämmas lägre än till 230 rdr rmt. Skolande samme friherre derjemte ersätta skogsinspektören Österdahl rättegångskostnaderna vid häradsrätten med 150 rdr rmt. Rättvisan fann dock i sista instansen skäl att frih. Adolf Rappe fick behålla de 50 rdr, som hofrätten tillerkänt honom. Så slutades det här i orten ryktbara ,jagthundsmålet på ett för friherre Christoffer ganska kännbart sätt. Men hvarföre ej hellre döda någon af skogens räfvar än rikta kulan mot en tam, utmärkt snäll och högt värderad medlem af slägtet Canis! — Upsala. På förslag till följande professioner vid härvarande universitet har akademiska konsistoriet den 16 dennes uppfört: till professionen i matematik ende qvarvarande sökanden, e. o. professoren H. Th. Daug och till professionen i romersk rätt, juridisk encyklopedi och rättshistoria ende qvarvarande sökanden, adjunkten E. V. Nordling. — Gefle. Islossningen synes ännu, skrifves sistl. Lördag, fortgå långsamt. Lotsar, som varit utåt skärgården, berätta dock att en liten ränna finnes emellan Eggegrund och södra landet. Tvenne fartyg hade varit synliga utanför isen. — Karlskrona. Olycksfall. Sistl. Onsdagsnatt nedföll en posterande marinsoldat från en af murarne å nya straslängelset, dervid han illa skadade sig. Orsaken lär varit slaganfall. Generalorder. K. M:t har befallt, att monitoren Thordön skall efter ankomsten till Karlskrona afmönstra och intagas i docka för att klargöras att ånyo utgå på expedition. Tacksamhets-adress. Redaktionen af Karlskrona Veckoblad har blifvit anmodad att offentligen frambära en del å det strandade ångfartyget Skåne vid olyckstillfället ombordvarande passagerares hjertliga tacksamhet till på Drottningskär tjenstgörande prem.-löjtn. Norden och öfverkonstapel Wessman för deras dem visade menniskokärlek och godhet att herbergera och på allt sätt bispringa dem i deras vid tillfället serdeles svåra belägenhet, då de stodo blottade på allt, flera bland dem seende hela sin besparade, medförda lilla egendom offrad åt vågorna.