under bön om förskoning för den känslosalle korrespondentens nerver. Ni må hellre föreställa er mig som en vänlig gammal skolmästare än som en inbilsk ung poet med långa lockar, hvilken icke kan motstå frestelsen att då och då betrakta sin bild i vattnets spegel, ehuru han gör det med en hemlig fruktan att blifva förvandlad till en narciss. Det är icke för att med anledning af blommornas doft och fägring få säga er tusen charmanta saker, som jag ber att få vara er följeslagare. Det är derför att vi här befinna oss på ett område, der naturen under milda händers hägn danas att tjena hemmets mångfaldiga behof till nytta och glädje. Medan i åkerbruket naturen likasom tvingas att i vidsträcktare kretsar tjena mannens mera omfattande vilja, så älska vi att i trädgården liksom i hemmet ana närvaron af en qvinlig hand, som ordnar och förljufvar allt. Följ mig derföre, jag är redo att med eder icke blott binda buketter, utan äfven rensa spenat, om ni så önskar. Jag påpekade i mitt förra bref några beröringspunkter mellan trädgården och de sköna konsterna. Äfven såsom förädlingsindustri representerar trädgården ett hufvudsakligt moment i den menskliga utvecklingen. Trädgården är icke blott jordbrukets högsta blomma, den är äfven dess första skola. Att hos kulturvexterna hafva gradvis utvecklat de anlag, som legat fördolda i den råa naturen, se der en förädlingsindustri, som endast kan jemföras med den att hafva framställt och bearbetat metallerna ur bergens djup. Och det är trädgården som uppammat dessa vextrikets individer, hvilka efter förutgången uppfostran sedan under jordbrukets hägn uppfylla den odlade jorden. Vi behöfva icke gå mer än hundrade år tillbaka för att bland blomsterrabatternas märkvärdigaste nyheter finna en vacker violett blomma, som nu ända upp under polcirkeln är den sattiges bäste vän och som bär det prosaiska namnet —J potates. j Hvem vet hvad ,le jardin råöservö vid en verldsutställning i våra dagar kan innehålla för framtids-potatis. — Men förlåt mig, värde hr skolmä-. stare, nu blir ni i alla fall för odräglig. Jag får ju ingenting se af hela herrligheten bara för er välsignade framtidspotatis! Jag lyder! För att ni skulle kunna göra er ett begrepp om den förvandling, som Marsfältet på ett år undergått, borde ni hafva sett s! det medan kejsaren der höll revy med sina trupper. Ett ofantligt sandhaf är omskapadt till en tjusande park, och — h för att särskildt hålla oss till den fjerdedel af parken, som utgöres af ,le jardin röservå — man ser berg och strömmar, s grönskande höjder och dalar med speg-Äk lande sjöar. Och allt detta endast för sh en utställning, som skall vara sex månav der. Jag tillstår uppriktigt att jag ej kan sy öfvertyga mig om att allt detta skallin komma att åter slopas för att återgå tilll! ett sandhaf. Den som lefver får se. äl Skaparen af detta föeri är en mr Ba-d rillet, högste chef för staden Paris planh teringar. Man eger tillfälle att äfven utom Å Marsfältet på många håll i det nya Paris ja beundra hans förmåga. Genom en särdeles sinnrik kombination har mr Barillet förmått att förena detla dubbla ändamålet att minska kostnaderna hå och derjemte åstadkomma ett resultat, som sk i alla sina mångfaldiga detaljer verkligen st ir hvad det skulle vara — en utställning. na Mr Barillet har till ett helt förenat alla så de skilda bidragen af utställare, hvilkas! va industri hänför sig till trädgården, säsom så, konstruktörer af vexthus, lusthus, broar i föc rustik, trädgårdsodlare, egare af trädsko-Jsjt or o. s. v. IIan har satt sig i beröring så med dem alla för att låta dem bidraga sår ill dekoreringen af hans verk. Utom ska errasseringsarbetet och några smärre de-J aljer är här allt exposition. Den bädd u lava, som utgör bottnen i sjön och bäcarne, är exponerad af en fransk industrimi irma. Det staket, som afstänger trädgårmi; len, är en profkarta på gjutgods af olika ske irmor. IIvarje blomsterkorg tillhör en mi ärskild exposant. flvar och en finner sin leg ördel vid en sådan sinnrik sammanställ-pef ing. Kostnaderna fördela sig på demiskv om njuta fördelarne; de olika arbetena n örhöja hvarandra inbördes; trädgården GM örskönar byggnaderna, som äro en pryd2 1 des hva ad för trädgården. De olika industrier ett om mötts till en täflan räcka hvarandra fe anden till en samverkan, och trädgården till dess helhet blir sålunda frukten af en sen ssociation mellan arbeten, som i offent-som gheten söka sin belöning, oberoende af r e pris som dessutom kunna vinnas. dik Jag har redan nämnt det stora vext-sgen uset, som jemte 13 mindre innehåller en Äm el af de tropiska eller mera ömtåliga och der na vexter, som här, nya hvar sjortonde det ag, täfla om pris. Äfven dessa byggna-sjon er äro liksom vexterna utställningsartik) r, ,la grande serre af mr Dormois. T Med afseende på lyx, dyrbarhet och) PF rfinad konstsmak intager dock bland st iggnaderna i trädgården kejsarinnans vacl wiljong främsta rummet. Detta lilla (cdi c Å Al 41sostli