Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1867, sida 1

ver att hafva kommit i besittning af denna. clenod, och då han knäppte den omkring ; sin handled, föreföll det honom som en underbar sällhet genomströmmade hans nre. Han tryckte armbandet till sina läppar, han läste med förtjusning dess inskrift: Gud har oupplösligt förenat oss; han hade blifvit en annan menniska och hoppades åter någon stor, outsägligt ljuf lycka, ehuru han ej för ögonblicket kunde upptäcka någon väg som kunde föra honom dit. — Hastigt astog han sin långa rock, knäppte på sig ett par rikt utsirade lädergamascher samt iklädde sig en enkel men elegant broderad sammetsjacka, satte den lilla hatten med uppstående brätten kokett på ena örat och liknade nu en af dessa lättfotade, djeriva varelser, som ute vid tjurplatsen lutade sig under skenbar likgiltighet mot tablas och afvaktade trumpet-fanfarerna, hvilka förkunnade ankomsten af Sevillas generalkapten samt corridans början. Den vidsträckia circus var i detta ögonblick lifrad och upprörd af spänd väntan, — skratt, prat och dvickheter öfver allt möjligt utbyttes; det sorlade och jublade på alla sidor; — här sjöng och ropade man samt trummade dervid takten med fötterna. Uppifrån och nedåt, samt äfven omvändt, flöga orangeskal, och om man dervid råkade träffa en fremling i stället sör den åsyftade bekante, så reste sig båda parterna samtidigt och yttrade under häfsig pantomim några lämpliga ord, utan att man dock någonsin hörde ett enda skymfligt uttryck. Och denna ordvexling fortfor vanligtvis så länge, till dess ett par, af obekanta händer slungade, orangeIskal estertryckligt träffade de grälande