Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1867, sida 1

— Som du kanske har — — — Förvärfvat på ärligt sätt, caballero, ubröt gumman — för många, många är sedan, ty det är ett gammalt konstverk, som jag utbjuder åt er, — ett dyrbart arbete från morernas tid. Vid de sista orden hade hon framtagit sin högra hand ur kjortelsäcken och visade den unge mannen ett enkelt guldarmband, men förskräcktes på det högsta, då licenciaten vid åsynen af smycket fattade hennes handlofve och sade med låg, men upprörd stämma: — Jag ertappar dig genast med en lögn; — huru kan du hafva köpt detta smycke för många år sedan, då jag känner igen det, och då jag vet att det ännu för några dagar sedan befann sig i helt andra händer än dina; — men här är inte platsen för en förklaring, — följ med mig hem och var öfvertygad att jag vill afsluta ett ärligt köp med dig, till och med om du erkänner att du har stulit et. — Vid vår nådiga fru af Triana, jag har fått. det på ärligt sätt. — Desto bättre, — desto sämre ville jag egentligen säga, men kom nu och håll dig bredvid mig, — ty om du söker att undfly, så nödgas jag bedja en alguazil följa dig. De aflägsnade sig tillsammans, och emedan licenciaten nu gick raskare, så hade I de snart uppnått hans boning och kommo I der desto hastigare öfverens om köpet, som gumman temmeligen sanningsenligt berättade huru hon fått armbandet och dervid nämnde Dolores, hvilken licenciaten sjelf sett innehafva armbandet. Don Ruiz kände sig oändligt lycklig öf