Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 maj 1867, sida 1

Paula och gick vid hans sida ut på. gatan, der don Melendez, hon och kanonikern stego upp i det ståtliga ekipaget, medan don Ruiz, under några minuter, tanktull blickade efter dem sedan de farit. Han tycktes för öfrigt ej hafva någon brådska att komma hem till sin bostad, ty han gick långsamt genom gatorna, i det han tänkte för sig sjelf: — Klockan är öfver half tre, — vi ha inalles sex tjurar; mot de båda första uppträda ett par obetydliga espadas, således skall Mendovia visa sig först klockan fyra. Dervid stannade han händelsevis framför ett stort hvalf i hörnet af calle de Cadix, der en af Sevillas största juvelerarebutiker var belägen, och betraktade tankspridd de dyrbara föremålen. Plötsligt hörde han en halfhög röst yttra: — Tycker den fromme, unge och sköne herrn kanske om kostbara föremål? och då han dervid hastigt vände sig om, såg han en ful gammal qvinna, temligen anständigt klädd, som betraktade honom frågande i afvaktan på hans svar: Han ämnade just afspisa henne med några barska ord, då gumman återteg: — Jag ville blott säga, caballero, ati om en så ung, from och skön herre som ni vill köpa något dylikt, så kunde n ofta få det både billigare och bättre är hos dessa handelsmän, som aldrig kunn: begära nog mycket af förnäma caballero som ni. . Jag har ingen lust till dina varor sade licenciaten föraktfullt, — ser du e -Ihvem du har framför dig? — Ni missförstår mig, — det är fråg lom guld, skönt och kostbart guld.