Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Såsom kändt är förekomma som oftast i tidningarne prunkande lotteriannonser af IIamburgeroch andra kollektörer, hvilka under hvarjehanda lockande deviser söka att skörda på de beskedliga svenskarnes lättrogenhet, af hvilka många låta narra sig att spekulera i sådane papper. Men det är ej nog härmed, ty den rika vinsten af dylika affärer har äfyen föranledt dessa herrar att sända agenter, som kringresa i landet för att v va flera kunder och öfvertyga dem om att de bör bjuda lyckan handen, att ännu blomstrar på vinberget och att,Gu välsignels s genom köp af lotterisedlar. En af de sarier vid namn Jakob Levisohn från hvilken såväl under sistlidet som inneva skall här ha gjort briljanta affärer för utlän lotteriers räkning, hade nyli den, för att genom sina fö en utlofvade välsignelsen äng hade dock ödet bestå anligtvis gyllne vinsten, skulle få dela samma lott som flerälet af hans kunder; ty i Onsdags på morgonen infann sig i hans logis å ett af stadens hoteller, en man, som presenterade sig såsom kund och ville göra affärer i lottsedlar, men sedermera uppenbarade sig i skepnad af en polistjensteman. Det var poliskommissarien Wittboldt, som artigt meddelade att han kände till hr agentens affärsverksamhet här på platsen. Man kan lätt tänka sig den värde Hamburgarens öfverraskning, helst visiten skedde så tidigt på morgonqvisten, att han togs på sängen. Herr Wittboldt bad honom vara god att på en stund stiga upp, men dock på inte vis genera sig för det han var närvarande. Vid en ga papper sp