Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1867, sida 2

ädanefter betrakta tjuren närmare, för att lära sig urskilja hvar hufvud och svans befinna sig. Ja ja, ropas det, — framifrån finner han saken alltför farlig, — gå hem och sof bort din räddsla; — jag skulle vilja veta hvad den olyckliga heter, som skänkt sitt hjerta åt dig, du tupp utan kam; — fy! en i nästa ögonblick hafva de upprörda vågorna af detta menmskohaf äter lagt sig, läpparne tiga, händerna hrila i skötet. Alla ögon äro riktade på en banderillero, som bokstatligen leker med tjuren och som nu har fästat ett par af de brokiga pilarne efter alla konstens reglor midt på halsen, på båda sidor om den mörka strimma, som betecknar ryggraden; — väl gjordt, bravo! — bravo! Öch nu ådagalägga askådarne på tendido sitt erännande likaså högljudt som nyss sörut sitt förakt; tusendetals käppar och skodon trunnna mot golfplankorna. Men vi hafva osrivilligt skyndat skådespelet i förväg, ehuru det egentligen blott var vår afsigt att låta den ärade läsaren, före corridans början, kasta en blick på circus, der tendido och alla de öfre raderna redan äro fyllda af åskådare, medan do dyrare platserna, balkongerna (palcos) skuggan (ombra), mellan sol och skugga (entre sol y ombra), samt framför allt det betäckta galleriet (grada cubierta), al platser för de rika och aristokratien, änm äro tomma. Det är en eftermiddagsfäktning, hvilker börjar klockan tre och är kortare mer mera lysande än en förmiddagsräktning Först vid denna tid avlända den förnäm: verldens glänsande equipager och los ufi