Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1867, sida 2

liga drägterna uppträda i min licenciatrock, emedan få äro de, som tro, att denna anspråkslösa klädnad ofta kan dölja en i många hänscenden kraftfullare man ån den, som bär den bruderade sammetsjackan. — Räkna ej mig bland dem, Ruiz, — jag tänker ofta derpå, men har tyvärr ännu ej förmått vänja mig af med dema verldens fåränglighet, och jag kan försäkra er, att det skulle glädja mig att stundom se er annorlunda; — nyligen då vi dansade tillsammans — — — O, det var en svaghet, påminn mig inte derom. — Då föreföll det mig som var ni den forne Ruiz. — Öch om jag vore det, — måste det inte smärta mig djupt? Hvarför, Sobrino? Emedan ni inte är den forna Paula. — och hvem är orsaken dertill? Han ämnade svara något, men han åtnöjde sig med att betrakta henne med en lång blick, hvarefter hon fortfor med halfslutna ögon: Det var ert öfvermod, Ruiz, som trotsigt trampade under sotterna vär ungdomstid och dess lyckliga förgångna dagar, då ni anlade den svarta drägten. (Forts.) g——! Rymlingar. I Lunds Veckoblad läses: Följande händelse har under de sista dagarne varit föremål för mycket omtalande i Köpenhamn. För kort tid sedan försvunno plötsligen tre un fli kor, döttrar till ansedda borgersmå Flera dags förgingo innan de af sorg nedtr; föräldrarne erforo det ringaste om deras öde. Slutligen kommo dock några rader, daterade från en trakt i Slesvig, i hvilka den ena i all korthet meddelar,