Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 maj 1867, sida 2

Göteborg den 18 Maj. Samhället — så väl det större, staten, som det mindre, kommunen — kan och bör betraktas äfven utur synpunkten af en förening mellan menniskor för gemensamma syften, eller, om man så vill, såsom en arbetare-association i omfattande mening. De skiljda personliga krafterna verka der dels individuellt, hvar och en för sitt enskilta välbefinnande, dels ock för det hela och gemensamma, hvilket sednare återverkar på hvarje enskild. Det är på detta sätt den enskilde blir delaktig af förmåner, hvarifrån han eljest skulle vara alldeles afstängd. Det är så han erhåller trygghet för sin personliga existens; det är så han vinner en rättvis lösning i de tvister, hvaruti han kan blifva invecklad; det är så han blir delaktig af bildningens förmåner, i och med ett på det helas bekostnad och under dess uppsigt ordnadt undervisningsväsen; det är så han erhåller hjelp under sjukdom och nöd; det är så ban, med mindre egen möda och uppoffring, blifver delaktig af många yttre fördelar, som bereda lifvet trefnad och behag, såsom ljus och vatten, lättade kommunikationer, rena och beqväma gator, m. m. Denna utveckling af det helas kraft att befrämja de enskildes bästa har gjort så stora iramsteg, att betraktaren måste häpna deröfver, blott man kastar blicken tillbaka på den korta tidrymden af ett århundrade. Fördelar, hvarom ej ens den rikaste för hundra år, sedan hade någon aning, erbjuda sig nu åt den fattigaste, ofta för intet. Det är ett ofantligt förarbete, som föregående slägtleder här gjort för den närvarande, som dermed emottagit ett arf, hvars omfång de fleste föga förstå att uppskatta. Men icke har man fått detta arf, för att njuta deraf utan egen möda och egen förnyad uppoffring. Hvar och en måste till det gemensamma hela lemna fortfarande bidrag af både arbete och penningar, om utvecklingen skall 10rtgå och nya frukter deraf skördas. Och dessa bidrag tillväxa i storlek med den ökade förmågan hos de bidragande. Också kan man med visshet säga, hvad det mindre samhället, kommunen, beträffar, att ingen tid tagit för densammas välfärd i anspråk så mycket olönadt arbete och så stora uppoffringar, varande dessa större, men icke mindre, i den mån samhället fortgått och i den mån det önskar väl ordna sina inre förhållanden. Det är ur denna synpunkt man måste betrakta både sina kommunala skatter och den versamhet man ägnar åt det samhälle, man tillhör. Man bör nemligen dervid ej glömma, att hvad man dertill gifver är en gengäld, en betalning, för hvad man från samhällets sida åtnjuter. Det är obestridligt att många af dessa förmåner äro jemförelsevis större för den förmögne än för den obemedlade; derför må också den förre dertill bidraga i mån af sin större förmåga, vare sig denna består i förmögenhet celler insigter och arbetskraft. Men andra förmåner äro af den art, att de snarare komma den obemedlade till godo, hvartill höra i första rummet goda och kostnadsfria läroanstalter för barnen, fri sjukvård, skydd vid tillfällen af nöd, m. m. Dessa förmåner kunna väl ej heller fås utan all uppoffring. Så händer det och måste. hända, att kommunalskatterna i det bättre ordnade