Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1867, sida 3

Stigande. Litteratur. Skattgräfvaren. Romantisk berättelse från Sanct Barthelemy. Svenskt original af Sigfrid Nyberg. Göteborg. IIandelsTidningens Bolags tryckeri 1866. Denna berättelse, som förlidet år förekom i Handels-Tidningens följetong, eger ganska många af de egenskaper, hvilka äro egnade alt fängsla den romanläsande publikens uppmärksamhet. De ovanliga naturföreteelserna, som skildras, de starka passionerna kontrasterande mot den för kreolerna så naturliga slappheten, de berusande förhoppningarne om erhållandet af omätliga rikedomar, hvilka öfver hundrade år legat dolda under ett klipphvalf på en enslig ö, och det fruktansvärda sätt, hvarpå dessa förhoppningar blifva gäckade — allt detta är af den beskaffenhet, att det tyckes böra väcka intresse hos åtskilliga läsare och läsarinnor, hvilka börjat ledsna vid romaner och noveller, som tyckas genomträngda at veritabel europeisk kammarluft, som skildra tilldragelser och uppträden, hvilka åtminstone ej kunna ega nyhetens behag. Mot karaktersteckningen skulle vi kunna anmärka, att förf. tyckes mindre berättigad att tala om det ädla hos en person sådan som Figueras, den der gör sig skyldig till ett af de gräsligaste nidingsdåd, då han med berädt mod spränger ett fartyg, hvarpå han tjent som styrman, med hela dess besättning i luften, endast emedan han ville hämnas på dess kapten. Mot vanliga rättsbegrepp strider ett sådant handlingssätt alltför mycket, att vi skulle kunna se i honom något annat än en nedrig bof. Stilen är i allmänhet ganska ren och korrekt för att tillhöra en svensk novellproducent, om än anmärkningar skulle kunna öras mot enskilta uttryck. Den tendens ir bombast, som observerats hos förf., framträder ej i denna norell så starkt som eljest, vare sig, att detta beror derpå, att den tropiskt yppiga naturen och de tropiskt glödande lidelserna berättiga till ett ymnigt användande af vackra och ,,stora ord, eller att det vållats af någon annan orsak. Midsommarbruden. Berättelse af Pehr Thomasson. Stockholm. Sigfrid Flodins förlag. 1866. Petter Jönssons lesnadsöden. Pennritning af Pehr Thomassen. Med 4 teckningar af C. S. Hallbeck. Stockholm. Albert Bonniers förlag. 1866. Mäster Blomma eller den ovanlige skolmästaren. Pennritning af Pehr Ihomasson. Stockholm. Albert Bonniers förlag. 1866. Författaren till dessa berättelser har på sednare tider kommit i åtnjutande af en i vårt land mindre vanlig popularitet. Hans arbeten uppläggas den ena gången efter den andra at förläggare, hvilka väl veta hvad de göra, — en ära, som vederfarits få svenska novellister — och de röna på lånbiblioteken en stark efterfrågan. Det bör dock anmärkas, att den vidsträckta läsekrets, som de erhållit, hufrudsakligen består af personer, hvilka ej räknas till hvad man kallar ,,den bildade allmänheten. De äro i sjelfva verket till större delen af den beskaffenhet, att man för att njuta af dem måste befinna sig på on temligen låg kulturgrad. Flera äro grofva, ja verkligen råa och plumpa, och stundom anträffas i dem skildringar och uttryck, som tyckas egnade att göra ett obehagligt intryck ätven på det obildade naturbarnet, så framt dettas uppfattning och smak ej blifvit helt ech hållet brutaliserade. Att just dessa samma skildringar och uttryck kunna innehålla en viss dosis af burleskens uppsluppna qvickhet, af den befängda tokrolighet, som förekommer i farcer och pantomimer af det lägre slaget, vilja vi icke förneka, men vi tro, att en novellförfattare såsom Pehr Thomasson skulle kunna välja en ädlare genre, en, som mera öfverensstämde med de iders natur, för hvilka han säger sig kämpa, och vi tro, att han då skulle skörda ett värdefullare bifall än det tank