Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 maj 1867, sida 1

Bref sran Paris. (Från IIand-Tidn:s korrespondent.) Den 10 Maj. Nu är här vår, full vår med rötmånads stemperatur, närmare 30 grader i skuggan Blir det mera, så blir det för mycket. betraktande af den ytterliga ansträngning och trötthet, som vistelsen för en resande i Paris och särskildt den ofantliga utställ. ningen medför, synes det icke vara ski för dem som ärna sig hit att uppskjuts sin resa öfver Maj månad. Medan Nor sdens hamnar ännu till en del ligga isbelagda och medan ni nyligen firat blomstermånadens intåg med ymniga snöfall, äro vi här redo att emottaga er med grönskande parker, blommande syrener och kastanjer, mognade smultron och körsbär, men, var viss derpå, något så skönt som Sverges högsommar skall ni förgäfves söka i vida verlden, och då den tid kommer om hvilken skalden sjunger, att ,,dagen glömmer natten lång att gå till hvila der, då längta alla nordbor hem: hvarför skulle ni just då längta hit? Om tiden redan förut varit ganska odryg för dem, som icke nöjt sig med att blott och bart promenera tvärs igenom den stora utställningen, så är den det ännu så mycket mera, sedan värmen inträdt. Med näsduken i pannan vandrar man omkring och för hvarje gång man dignande af trötthet sjunker ned på en stol, vips är der framme en välvillig tjensteande, som affordrar oss tio centimes. Detta är då i alla fall jemförelsevis ganska beskedligt, ty häromdagen, då , de stora vattnen spelade i Versailles, fick jag betala femtio centimes för en stol. Tid och krafter äro dyrbara för en resande i Paris, och man bör icke spara på åkning, äfven om det synes dyrt. Men tyvärr förspörjes här en befogad och under nuvarande förhållanden högst beklaglig brist på åkdon, och isynnerhet om altnarne är det svårt att utan tröttsam väntan och stor tidsförlust komma ifrån Marsfältet, der man haft alltför rikt tillfälle att uttömma sina krafter för att med nöje emotse en half mils vandring för att komma till stadens medelpunkt. Omnibusarne, denna förträffliga inrättning, som för femton centimes förflyttar oss ofantliga sträckor i alla riktningar, äro på de linier, som beröra expositionen, vid stationerna belägrade af väntande, som kunna få stå der en timma och derutöfver innan turen kommer till dem. Från östra bangården vid S:t Lazare kommer man hvarje timme med jernväg till expositionen, men det är en timmes väg utefter en sjerdedel af Paris omkrets, och för mången kan nämnde bangård dessutom ligga ganska afligset. Vidare hafva vi en ny inrättning, ångbåtsomnibusarne på Seinen. De borde väl kunna räcka till, menar ni. Ja, låt oss försöka, om ni så vill; men se här hvad som hände mig häromdagen: Det var kl. 11 på förmiddagen och jag skulle begifva mig ned till expositionen. Efter att hafva väntat mig trött vid en omnibusstation vid Boulevard S:t Michel beslöt jag att uppsöka närmaste landningsbrygga för ångbåtsomnibusarne. Det var ett godt stycke vig, men ,,på andra sidan vattuet nedanför Hötel do Ville fann jag en sådan. Visserligen stodo här en par hundrade personer i queu, men så skall väl också en ångbåt rymma något. Snart gjorde jag emellertid den föga angenäma upptäckt att båten var öfverfull redan innan den anlände hit och sålunda passerade förbi, liksom (en och annan passagerare gjorde det bokstafligen) räckande lång näsa åt dem, som roade sig med att stå här och vänta. En artig sergeant de ville (de äro för öfrigt alla artiga) försäkrade mig, att jag skulle fåstå här till kl. 5 på aftonen innan någon lägenhet kunde yppa sig. För att hafva någon utsigt att förr komma om bord finge man begifva sig ända till båtarnesutgångspunkt vid Bercy, lika långt uppåt floden som marsfältet ligger nedåt. Jag fick nu så ett stycke väg för att få mig ett åkdon, jag hade förlorat en och en half timme och var redan trött. För en resande, som icke har veckor och månader på sig, ir sådant mer än förargligt, och det är derför mitt råd att vi nu genast taga oss en vagn. Det kostar 1 franc 50 centimes, och 50 centimes är kusken van att få i drickspengar. (Den som mycket rör sig i Paris får bereda sig på en par tre francs om dagen i drickspengar). Men tid är pengar och sparade krafter är här vunnen ud. Jag försäkrar er det är ingen dålig