Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1867, sida 3

Arbetskarlen NIKLIGS MMpneSSOH, Som eger den omnämnda med Thorssons hus sammanhängande Å flygelbyggnaden, hvilken är assurerad för 1,200 Irdr, visste ej huru elden uppkommit. Han vä tes genom rop att elden var lös i huset och skyndade derför ut samt hemtade vatten, men fann att selden då redan var släckt. Han företedde en handling och ville dermed visa, att han betalt i lGSt rdr för egendomen, hvarjemte han reparerat nuset. Thorsson bestred att detta i verkligheten kostat Magnusson 1.600 rdr, ty denne hade i byte mot en hemmansdel å landet fått huset af Thorsson, dervid Magnusson upptagit gården till 3,000 rdr, fastän den icke var värd mer än 1,400 rdr. Thorsson hade derför äfven taxerat huset, som blott kostat honom 500 rdr, högt och vida öfver dess värde, eller till 1,600 rdr. Muraregesällen Anton Olsson uppgaf, att han innehaft en lägenhet hos Thorsson, der han bott med hustru och 5 barn, men att då han haft ringa förtjenst, så att han ej kunnat betala hyran, hade han blifvit med de sina ,, vräkt i olaga tid-. Olsson förnekade att ha yttrat några hotelser mot Thorsson såsom denne påstått, och att ha anstiftat elden. Kolbäraren Lars Eriksson berättade, att han berörde natt arbetat ombord å ångf. Skäne-, derifrån han begaf sig hemåt kl. halt 12. Anländ till folkskolans hus på Hagaheden bemärkte han att det lyste genom springorna å väggen till vinden ötver afträdet, och när han kom närmare detta hördes derisrån smattrande. Han skyndade då dit upp och fann att eld uppkommit der. Han väckte de ör hyresgästerna och lyckades jemte dessa att släcka elden. Klockan var då omkring 12. Efter hvad sedermera visade sig hade anstiftaren häraf troligtvis stått på sätet å afträdet och dymedelst nått upp till taket, der en bräda var borttagen, genom hvilken öppning eld antages ha blifvit instucken bland de å vinden befintliga lätt antändbara ämnen. Enkan Almlof och hennes dotter hade icke något vidare att meddela, än att de väckts afrop att eld utbrutit i huset. Förut hade de icke hört någonting, fastän deras säng stod invid den vägg, der eld anlagts. Anna Andersson och jernvägsarbetaren Sven Norberg, som äfvenledes bo i samma hus, hade icke något af vigt att uppl Muraren H. Svensson hörde en dag i Mars månad Thorsson och Olsson gräla med hvarandra i Thorssons hus i Landala , då Olsson sagt att han skulle ,.steka elle Thorsson. Muraren J. Lundqvist berättade, att han samma dag hört förfärliga hotelser at Olsson, derunder han svurit och slagit i bänkarne, samt yttrat till Thorsson: ,.Dig skall jag bränna, din tjocke tjut. Härefter hade Olsson tillagt: ,,Gå skall det, ja det skall gå på lefver och lungor från Helvetesbergen till staden. Pigan Helena Tobiasdotter såg Olsson ifrågavarande dag springa efter Thorsson i trappan, hvarvid denne sagt:, Skall du hota mig med knif-? men om han haft någon sådan i handen kunde hon ej se. Olsson hade derpå yttrat: ,,Innan sommaren skall du ej ha flera hus än jag, din tjocke tjut, som jag skall brännat. Hustru Wallman hade hört Thorsson säga: ,Skall du öppna knifven mot mig hvarpå Olsson svarat: Jag skall värma dig.Olsson, som mot dessa svåra anklagelser ständigt upprepade: ,Det skall bevisas, fann dock troligtvis att bevisningen i detta hänseende var fullständig, ty han förklarade slutligen att det väl kan hända att han fällt sådane yttranden, men om detta skett, hade det blott varit lösa ord, utan någon betydelse. IIan begärde att få höra vittnen, hvarmed han sade sig kunna styrka, att han under natten, då mordbrandsförsöket gjorts, icke varit utom sin bostad. Af de mellan Thorsson och Olsson inför poliskammaren mot hvarandra riktade mustiga utlåtelser kunde man finna, att förbittringen dem emellan nått sin höjd, ty ibland annat förekom som oftast ordet ,.bof, fastän båda, på polismästarens fråga hvem dermed menades, förklarade, att med denna titel icke afsågs någon at dem. Med bifall till åklag. begäran, att saken skulle få anstå till annan dag, för närmare upplysningars vinnande, uppsköts målet till den 21 dennes, då Olsson och Thorsson skulle vara tillstädes, den förre vid hemtningsäfventyr. — Efter anmälan, att omnibusegaren A. Alldin, som har en omnibus, hvilken gör turer mellan staden och Klippan, skulle härvid begagna högst miserabla hästar, hade på anmodan af kommissarien Kant, djurläkaren P. G. Floberg besigtigat dessa, utgörande 11 st. Af hr Flobergs intyg har upplysts, att 2:ne af hästarne, hvaraf den ene är 26 och den andre 16 år gammal, voro för tillfället oduglige till körslor. De öfriga, hvilka äfven voro afmagrade och slappa, förklarades icke böra få användas såsom omnibushästar förrän de blifvit mera kraftfulla. Med anledning häraf var Alldin i går uppkallad i poliskammaren, då han förbjöds vid vite af 100 rdr att använda samma hästar till körning af omnibusen förrän de återfått krafter och blifvit godkända vid ny besigtning.