Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 maj 1867, sida 3

Rä tegångsoch Polissaker. Poliskammaren. I går fortsattes polisförhöret med häktade arbetskarlen Johannes Andersson, tilltalad att d. dennes ha afbitit en del af arbetskarlen Bengts sons näsa, hvarför han måst intagas å sjukhuBengtsson, som nyss förut lemnat sjukhuset, var nu tillstädes vid förhöret. Näsan var icke obe tydligt afkortad och får han i allsin tid bära märke efter kannibalen Anderssons glupskhet. Angående sjelfva tilldragelsen omtalade Bengtsson, att då han nämnde dag satt på en hyfvelbänk i en vedbod och åt sin middag, inkom Andersson och begärde att få sätta der en mjölpåse, hvartill Bengtsson samtyckte. Anderssen satte sig derefter n en kista, midt emot Bengtsson. Efter en stund frågade den förre om Bengtsson hade något bränvin, hvartill denne jakade och bjöd honom på en sup. Andersson tycktes ej vara rusig. Denne satt derpå tyst en stund, men helt plötsligt fattade han tag i Bengtsson, som skuffade honom tillbaka på kistan. Härvid tog Andersson med båda händerna Bengtsson om nacken och tryckte hans ansigte mot sitt samt bet honom i nästippen. Bengtsson visste ingen annan orsak till denna grymma misshandling än att då Andersson vid ett tillfälle tagit några vedträn från honom och Bengtsson förebrått Andersson detta, hade den sednare hotat med att Bengtsson skulle få smörj, hvilken hämnd han nu utfört genom att afbita en del af Bengtssons näsa. Andersson bad nu vid förhöret i en ömklig ton Bengtsson om förlåtelse och sökte göra troligt, att han händelsevis råkat att få näsan mellan sina tänder, medan de brottats med hvarandra. Näsbiten hade han icke sväljt, utan spottat ut den. Andersson sökte derjemte att ursäkta sig med att han varit ankommen af starka drycker, eljest hade han visst icke burit sig så illa åt. Bengtsson invände häremot, att han bedt Andersson släppa honom, men att denne likväl dragit Bengtsson till sig och bitit honom tills näsbiten följde med. Ett vittne, pigan Anna Magnusson, hördes och berättade, att hon sett Bengtsson straxt efter det gemena dådet skett, då han varit mycket blodig och omtalat att det var Andersson, som misshandlat honom. Vittnet skulle derpå underrätta sin hudbonde härom och mötte då på gården Andersson, hvilken äfven var blodbestänkt i ansigtet. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten, och skulle Andersson under tiden förvaras i cellfängelset, dit han återfördes. — Polisförhör hölls i går om det anbud till eldsvåda, som inträffade vid tolftiden natten mellan den 9 och 10 dennes i en gärdsbyggnad a4 tomten JE 101 Litt. B. i 12:te roten på Ilagaheden, hvilken fastighet eges af timmermannen Anders Thersson. Elden, som uppkommit på en låst vind ofvanpå afträdet, har befunnits vara anlagd, men lyckligtvis bemärktes faran så tidigt, att elden släcktes innan den hunnit vidare gripa omkring sig, hvarigenom en mängd fattigt arbetsfolk, som äro boende såväl i Thorssons som bredvid liggande hus, undsluppo den förödelse och det elände, som vanligtvis blitva en följd af dylika hemska tilldragelser. Byggnaden, der elden var anlagd, består af 5 vedbodar och 1 afträde, med vind deröfver, samt 2:ne boningsrum och 1 kök. I rummet nästintill väggen utmed hvilken elden anlagts äro enkan Anna Almlöf och hennes dotter Emelie Almlöf boende. FEldfaran upptäcktes af kolbäraren Lars Eriksson. som bor i samma hus, då han på natten kom hem från sitt arbete i staden. Nämnde byggnad jemte ett större tvåvåningars hus åt gatan samt en mindre flygelbyggnad åt gården utgör den Thorsson på detta ställe tillhöriga fastighet, derå han icke hade någon brandförsäkring. På samma tomt är en annan flygelbyggnad af plank i 2:ne våningar, som innehåller: på nedra botten 3 spiselrum och 1 vedbod samt i 2:dra våningen 3 rum och 1 kök, hvilket hus eges af arbetskarlen Niklas Magnusson och är försäkradt i Skandia för 1,200 rdr. Thorsson inlemnade vid förböret en skrift, innehållande hvad han hade att i saken anföra. Deraf inhemtades, att han dagen förrän händelsen timade varit på stället jemte sin dräng, Olaus Carlsson, som verkställt några reparationer, hvarefter båda tidigt på eftermiddagen begifvit sig till Thorssons bostad, hvilken är i ett annat honom tillhörigt i Landalabergen beläget hus, der han och drängen på aftonen lagt sig i vanlig tid och under natten ej varit ute. Det var först på moronen kl. 6, då han kom till förstnämnde egenlom, som han fick veta att husen der varit under natten utsatte för eldfara. Han hade haft assurans derå till den 1 sistl. Dec., men då låtit brandförsäkringen förfalla, enär han icke brytt sig om att förnya densamma, emedan han aldrig kunnat tro att det funnes så usla menniskor som han nu erfarit. Grannen Niklas Magnusson hade deremot sitt hus försäkradt till 1,200 rdr, fastän det icke är värdt mera än 500 rdr. En muraregesäll vid namn Anton Olsson, som bott hos Thorsson, men blifvit vräkt från lägenheten i anseende till obetald hyra, hade derför fällt åtskilliga hotelser mot Thorsson, såsom att han skulle ,.steka och bränna honom, Några vidare upplysningar hade han ej att i saken meddela. Drängen Olaus Carlsson berättade i likhet med husbonden Thorsson om deras besök på ifrågavarande ställe, hvarefter han gått till sängs kl på aftonen och ej varit ute förrän kl. 5 på gonen, då han någon stund derefter åtföljde Thorsson, dervid båda fingo höra att mordbrandsanläggning skett under natten,