Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 maj 1867, sida 2

Litteratur. Kristian den Andre och hans tid. Historisk-romantisk skildring af Carl Pernhard. Öfversättning i tre delar. Första delen. Stockholm, på L. J. Hiertas förlag, 1866. Genom benämningen historisk-romantisk skildring tycks förf. ha antydt, att han ej varit blind för de brister som hans bok eger såsom roman, betraktad från estetisk synpunkt. Den är i sjelfva verket icke något annat än en skildring af lifvet i Köpenhamn och vid det danska hofvet under de år, som närmast föregingo Kristian II:s invasion i Sverge. Den är ett slags historisk tafla, men utan förgrund och bakgrund; belysningen faller temligen lika öfver en mängd figurer, och läsarens intresse kan ej särskilt fästa sig vid någon af dera, hvartöre ock den temligen långa berättelsen är egnad att stundom verka trottande på honom. Det är ejlätt att fatta hvem som skall vara dess hutvudperson. Om fört:s afsigt varit att såsom sådan framställa den, af hvilken boken fått sin titel, så torde vigtiga anmärkningar kunna göras mot valet af period i denne konungs lif. De år, som skildras, äro i intet hänseende att anse såsom särdeles vigtiga. Hans tidiga ungdom med dess för hans själsutveckling och verldsåskådning betydelsefulla tilldragelser var förbi, kärleken till Dyveke, som utöfvat ett så stort inflytande på honom, är redan vid berättelsens början knappt mer än en skugga af hvad den varit, liksom hennes till honom, hans förhållande till sin drottning undergår ingen förändring under dessa år, och detsamma kan sägas om det kanske ännu vigtigare till Sigbrit, som redan var gammalt, då läsaren iförsta kapitlet får göra bekantskap med åtskilliga ställningar och förhållanden i Köpenhamn och som fortfar länge efter det uppträde som förekommer i det sista. Då hans framfart i Sverge och befrielsekriget under Gustaf Wasas ledning, de åtgärder af dels demokratiskt-reformatorisk och dels tyrannisk natur, som han vidtog efter sin återkomst till Danmark, det deraf stegrade missnöjet, upproret mot honom, hans afsättning, flykt, vistande iutlandet, återkomst och misslyckade försök att återvinna sina förlorade kronor samt hans mångåriga fångenskap tillhöra den sednare delen af hans lif, hvarom intet sörmäles i Carl Bernhards arbete, tycks det som denne försummat tillgodogöra sig de betydelsefullaste momenterna i konungens lefnad, dessa skiftande öden, som skulle gifva författaren af en historisk roman ett så rikligt stoff. I hans arbete förekomma inga andra historiska tilldragelser af vigt än Dyvekes död och Torben Oxes afrättning, och hvad läsaren erhåller i denna bok, som bär den löftesrika titeln af , Kristian den Andre och hans tid, är säledes blott framställningen af ett lösryckt stycke ur denne furstes lefnad, som ingalunda förtjenar att företrädesvis uppmärksammas. Måhända skall någon såsom berättelsens verklige hjelte vilja framhålla Claus Daa, men dertill är denne person i sjelfva verket för obetydlig och intresselös, helst han nästan alltid framstår temligen passiv och som det tyckes blott ämnad att tjena ill ett specimen af det bättre slaget af len tidens unga ädlingar. Hans förhålande till Gundel är endast flyktigt skizze