Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1867, sida 3

J1 värt land såsom följder al en konstitution, den der gjorde konungen till en nolla och lade all regeringsmakt i det kotteris händer, hvilket förstod att tillskansa sig makten på riksdagarne per sas let nefas. Det ovärdiga och riksförderfliga förtryck, som under frihetens och det! jallmiinna bästas täckmantel egde rum unI der denna period, anarkien, som småningom uppkom under det att konungamakten sallt mera förödmjukades och partierna förbittradt kumpade om väldet, den nessliga korruptionen, som vexelvis gaf främmande makter ett otillbörligt och hög olycksbringande inflytande på de offentlissga angelägenheternas gång samt de mer eller mindre uppenbara sträfvanden, hvarsigenom det af råd och ständer så tillbakasatta och skymfade konungsliga paret sökte åvägabringa en förändring i denna sstatssörsattning, som i så många fall erinsrade om Venedigs, skildras af förf. med lifliga färger och i full öfverensstämmelse med den uppfattning af denna period i vår historia, som framträder hos de förnämsta af våra nyare häfdatecknare. Ett serskildt intresse icke blott för oss svenskar, hvilkas fidernesland saken näri mast angår, utan äfven för andra nationer, som af sin egen ställning nödgas att segna den traditionella rysk-preussiska alsliansen en närmare uppmärksamhet, eger Ihvad som denna bok innehåller om Fredsrik I:s och Katarina II:s stämplingar emet Sverges nationella Sjelfständighet. Dessa voro, då de bedrefvos, icke obekanta för Europas djupare blickande statsmän. Gustaf III uppfattade tidigt, till lycka för sig sjelf och för Sverge, den faIra, som hotade detta land från Peterssburg och Berlin, och medvetandet deraf itorde i hög grad ha bidragit till den oförtrutenhet och skyndsamhet, hvarmed han utförde de nödvändiga förberedelserna till 1772 års revolution. Planerna till Sverges delning uppgjordes samtidigt med de till Polens af den preussiske konungen och den ryska kejsarinnan, dessa krönta filosofer, som voro den för folkens frihet ifrande Voltaire svänner och yfdes af de tillämpnini garj de gjorde af det adertonde århundradets teorier. Dessa skändliga anläggningar, som åsyftade att underhålla anarkien i Sverge och qvarhålla detta land i en po(NS vanmakt, som skulle göra det till I ett rof, vid första angreppet. för dess trolösa grannar, ha blifvit afskejade för den okunniga efterverlden genom oflentliggöI randet af dokumenter befintliga i Berlins istatsarkiver, äfvensom genom dylika, som förvaras i Köpenhamn, då också Danmark I hade utfäst sig att, när det gynnande ögonblicket var inne, låta trupper infalla i sitt grannrike, hvaraf det skulle erhålla ett stycke, enligt dess miiktigare bundsförvandters besfämmande. Redan för syra år sedan fästade nuvarande professorn ij. historia vid Lunds universitet, herr Tengberg, en allmännare uppmärksamhet på dessa förhållanden, genom sin afhandling ,Om Katarina II och hennes förslag till nordisk allians, hvari samma depescher, som anföras i hr Geffroys arbete, äro införda. Det framgår af dessa dokumenter, att Sverges dödsdom var filld af grannstater, till hvilka det befann sig i fredliga om ej vänskapliga förhållanden, att dessa öfverenskommit att genom alla till buds stående medel arbeta på bibehällandet af Sverges anarkiska konstitution af 1720, il. det hopp, att ej blott densamma skulle! befrämjat detta rikes vanmakt genom den oenighet och de partistrider, som den föranledde, utan äfven att omsider dessa skulle leda till oroligheter, hvilka skulle kunna tjena till förevändning för en intervention af de trenne allierade makterna. Liksom herr Tengberg anmärker herr Geffroy den stora likhet som förefinnes mellan de rysk-preussiska planerna mot de begge till offer utsedda konungarikena Polen och Sverge. Lyckligtvis voro förhållandena i Sverge icke analoga med dem i Polen, då missnöjet med ständernas styrelse var ganska allmänt och längtan efter en statsförfattning, som st od bättre i samklang med fosterlandets sanna intressen, förefanns hos nästan alla dem, hvilka ej af aristokratiska fördomar, ståndsintressen eller personlig äregirighet ( förblindades för de existerande missförhållandena och de öfverhängande farorna, och då efter Adolf Fredriks död kungaspiran fattades af en furste, som egde mod och kraft nog att sönderslita de nät, som en trolös politik spunnit, och göra slut på den konstitution, som gynnade dess förrädiska anslag, Genom 1772 års revolution gjorde Gustaf III sig förtjent af fosterlandets varma tacksamhet, och endast en lång serie af politiska misstag, af i moraliskt hänseende tadelvärda handlingar och svåra kränkningar af regentens heligaste! pligter kunna fördunkla den lysande ära, som han förvärfvade sig under sina första regeringsår. De reformer, som den unge konungen lät följa på sin lika skickligt utförda som af förhållandena berättigade statskupp, ådagalägga, att de liberala åsigter, som den tiden gjorde sig gällande inom så många af Europas högre samhällskretsar, i någon mån vunnit anklang hos honom, om än, såsom det snart visade sig och örf. riktigt anmärker, han aldrig var håbl 320 0 — PAA