Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1867, sida 3

Månne Kristian Tyrann från de döda uppstånden är? Jaha! Intet nytt sker under solen. Ett nytt Babel har uppkommit, och der skall, såsom fordom skedde, en tornbyggnad uppföras. Hvar? Jo, i S—a församling af B-—län. Den gamla, sedan urminnestider ofärdiga, kyrkan skall nu efter sju sorger och åtta bekymmer blifva hedrad med ett nytt torn, som i anseende till den långa förberedelsen och de mått och steg, som tagas för dess fullbordande, måste blifva ett tullkomligt Babel, om just icke till storlek och utseende, så desto mera i afseende på följderna, den stora förbistringen, som redan vid den gamla tornruinens undanrödjande tagit sin egna ,sorglustiga början, och som utan tvifvel innan arbetets slut måste stiga till sin höjd. Enligt kyrkostämmas beslut, med stöd af ett förvridet lagrum, skall hvarje matlag biträda med ett dagsverke efter tur, utan afseende på förmögenhet. S—a sockens bygsnadskomits förstår att på ett högst eget sätt tillämpa detta beslut. Styret i denna komitå äro tvenne väldiga bjessar, hvilka genom sitt förmenta stora förstånd, som de troligen måste hafva hemtat från stjernorna, svingat sig upp på tronen och regera S—a-boerna med jernspira. På grund häraf kallas de, som på hafven fara; de, som aflägset på jorden bo. Icke nog med, att alla inom församlingen, från ynglingen till den gråhårige gubben och gumman, som vandra på grafvens brädd, bräckliga och sjuka, blifva kallade till dagsverke, utan äfven de, som för åratal tillbaka för alltid lemnat församlingen, de, som bevista läroverken, lösdrifvare m. fl. Detta tyckes vara hårdt och obarmhertigt eller ock gränslöst dumt, men ännu grymmare är det att kalla dem till tornbyggnad, som redan för ängre tid tillbaka börjat sitt kyrkoarbete i grafvens tysta och fridfulla boningar, samt pålägga den resterande ett vite af 2 rdr. Att hålla skaftet på klubban är lätt, men att föra den är något svårare. Stackars den man, som skall uträtta dessa befallningar, ty de ofvannämnda båda herrarne äro, som sagdi, icke nöjda med att få alla lefrande, som blifvit kallade när och fjerran, utan göra äfven anspråk på dem, som afsomnade ä Det torde blifva kinkigt nog att få reda på sj larna till deras kroppar, ty em än det förmultnade stoftet skulle kunna anträffas, så är det til intet nyttigt, förrän själen dermed blifver förenad, så att det blifver en hel menniska, men som själen ej kommer på bön, rop eller hotelse, så måste väl de begge styresmännen sjelfva (ty ingen annan rill väl göra det) sätta sig på en kärra och resa, tills själarna kunna anträffas, och sedan förena dessa med kropparna, om det skall blifva till någom verklig nytta. Skall S—a tornbyggnad ej blifva färdig förr än främlingar och de döda gjort det äskade arbetet eller betalt den dem ålagda plikten, så blir den troligen, enligt hvad det vill synas, ett Babelstorn. Slutet är och förblifver den bittraste förbistring, och de arme, som plågas på alla möjliga sätt, undra säkerligen, om Kristian Tyrann från de döda uppstånden är. (Insändt)