— D (Insändt.) Uti n:o 103 af Handelsoch Sjöfarts-Tidningen var införd en artikel om en Sekular-fest för en af Göteborgs skollärarinnor. Läsningen derutaf väckte hos oss så väl fägnad som ledsnad. Glädjen öfrer sjelfva tillställningen var stor, men ledsnaden öfver, att ej i något fall fått deltaga uti densamma, var ännu större. Under en så lång följd af år, måste en skola, som hafvit och ännu har ett så allmänt förtroende, kunnat räkna flere hundrade desciplar, och då vi ha anledning förmoda, att kanske blott 31.:del deraf blifvit underrättade om denna vackra fest, så äro vi öfvertygade derom, att många föra samma klagan som vi, här ofvan. Med denna öfvertygelse taga vi oss friheten föreslå, att äfven vi i vår mån, ehuru post festum, bidraga till förökandet af den rättvisa tacksamhetsgärden åt den nu åldriga alltid älskade och aldrig glömda lärarinnan. Herr bokhandl. Arvidsson har benäget lofvat emottaga hvad som intill den 18 dennes, äfven en för henne vigtig bemärkelsedag, kan komma att insändas för detta ändamål (helst under anonymitetens slöja). — Någon vidare uppmuntran härtill behöfves säkerligen icke; vi påminna blott om apostelens ord i 2 Korinth.-brefvets 9 kap. 5, 6 och 7 v. jemte det kända ordspråket: Många bäckar små Göra en stor å. Amalia.