Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1867, sida 2

af hrr frih. Alströmer, Stråle, Björck, Lindström och Hedlund. Under andra kammarens aftonplenum fortsattes diskussionen om den 1:sta punkten ungefär halfannan timma. IIrr Johannes Andersson, Ridder stad och Meclin talade för och hrr Rosenberg, Troil och Maren mot punkten, hvilken vid anställd votering bifölls med 76 röster mot 63. De återstående 17 punkterna blefvo temligen knapphändigt affärdade. Endast om de tvänne sista uppsted någon egentlig di ion. MNinoriteten ansåg det förmodligen icke tjena någonting till att opponera sig. Hr Key, ledamot af utskottet, måtte ha tyckt den behandling som egnades de vigtiga ämnena vara alltför leger, ty han sökte vid söredragningen af ett par punkter framkalla en diskussion genom att yrka deras läggande till handlingarne, förklarande att det aldrig varit utskottets mening att de frågor, hvarom dessa punkter handlade, skulle underställas K. M:ts pröfning. Hr Bergström ansåg att punkterna borde bifallas, för att icke den sköna harmonien i det hela skulle blifva störd. Tal. fästade uppmärksamhet på att utskottet verkligen hemställt det alla punkterna måste införas i den föreslagna skrifvelsen till K. M:t samt förklarade sig icke alls undra öfver att utskottets medlemmar blifvit öfverraskade af den framgång, deras förslag rönt. Hr Ilierta tyckte att ett i 16:de punkten förekommande uttryck möten för boskap var något oegentligt. lir Key sade att det måtte vara någon depit hos minoriteten, som gjorde att de talare, som tillhörde densamma, i stället för att allvarligen pröfva utskottets förslag, sökte på sätt och vis förlöjliga detsamma genom ironiska yttranden. IIr Hierta gaf tillkänna att hans anmärkning icke var någon ironi utan framställd i det bästa syfte, och hr Bergström erkände att han talat ironiskt och menade att man äfven derigenom mången gång kan uträtta godt. När de 17 kepunkterna voro genomgångna föreslog hr Björek att man skulle i anseende till kammarens sätalighet uppskjuta till följande plenum behandlingen af den 19:de punkten, hvari utskottet hemställt att riksdagen måtte besluta öfverlemna till regeringen de i de föregående punkterna uttalade åsigter och önskningar, för att receringen måtte i anledning af dem framlägga de förslag, den kunde finna lämpliga. Flere instämde, men kammaren beslöt föredragningens fortsättande och biföll äfven denna punkt. Sedan betänkandet sålunda var genomgånget uppträdde frih. Gripenstedt och yttrade att han icke kunnat undgå att finna behaudlingen af hela betänkandet något besynnerlig, i det att kammaren fattat beslut om en mängd frågor af såsenhet, att för deras utredning eljest andan beska ses fordras både längre tid och mycken öfverläggning. Ehuru tal. kunde dela de åsigter, som i sler punkter voro uttryckta, ansåg han sig likväl, vid det ofvan angifna förhållandet, icke kunna undgå att reservera sig emot de fattade besluten. I denna reservation instämde hrr Rewtercrona, Ahlgren, Wilt, Björck, Bergström, Lemcheen, Muren, Akerljelm, Liljenmark, Grenander, Alströmer, Berger, Staaff, Liljenerante, John Ericson, Hierta, Meijerberg m. fl. Första kammaren fortsatte hela aftonen att diskutera öfver de särskilda punkterna i betänkandet och genomgick detta ända intill den sista punkten. Behandlingen deraf uppsköts till Tisdagens plenum, då först beslut kommer att fattas äfven öfver de förut blott diskuterade punkterna.