Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 maj 1867, sida 2

RIKSDAGEN. : Striden om Iandtmannapartiets önskningar. Sammanldrädle i Måndags. v båda kamrar började i Mångningarne om det s. k. Välande rörande jordbrukets betryckta ställning och om botemedlen derför. Lhuru endast en del af de antecknade talarne då hunno få ordet, visade det dock att en sådan skiljaktighet i åsigterna om såväl befogenheten af hr Ilessles motion, (som föranledt tillsättande af nämnde utskott) som om utskottets deröf ande är rå lande inom representationen, att stora stridigheter torde förestå innan något resultat i det åsyftade ändamålet kan vinnas, om ens något hugneligt resultat står att vinna på sätt utskottet föreslagit, ett tvitvelsmål som hystes af flera framstående talare. Diskussionen i första kammaren omfattade betänkandet mera i sin helhet, än hvad fallet var i andra kammaren. Om orsakerna till betrycket hade nästan hvar och en sin mening — och nåzras mening var att intet betryck esistel utan ordbrukets och jordbrukarnes ställning för närvarande så god och bet d, som den gerna kan vara. IIrr Odelberg, fr on Otter och Sprengtporten ansågo nästan hela den iråkade förlägenheten vara att tillskrisya vår tullagstiltning och det deraf uppkomna missförhällandef mellan landets inoch utfö IIrr JILHFCO Hamilton och Arrhenius funno källan till det onda i den spekulationsfeber, som grep alla efter 1854 och 1855 års goda konjunkturer, och genom hvilken feber egendomarnas salupris icke allenast uppdrefs orimligt högt öfver deras verkliga vårde, utan de äfven kommo i händer på personer utan rörelsekapital och utan insigt i landthushållningens enklaste förhållanden. r bifall till utskottets utlåtande yttrade sig hrr Odelberg, ven Otter, Sprengtporter, arrhenlus, Ekenman och J. von SckibeTun. Den vid sammanträdet förda diskussionen i 2:a kammaren omfattade endast 1:a punkten af utskottets förslag, hvari grundräntornas aflösning föreslås. Den stundom leles häftiga striden gällde, huruvida denna punkt skulle vidröras i den skrifvelse till regeringen angående jordbrukets betryck, som utskottet föreslagit måtte af kammaren aflåtas. Alla talare vore ense, att en sådan aflösning borde ske, att frågan derom är en af dem som ej längre låta afvisa sig, utan allt mer framträder som en nödvändighet. Talarne af dets. k. landtmannapartict yrkade bifall; de andra att punkten, på Per Nilssons i Espö förslag, skalle utan kammarens uttalande af gillande eller ogillande läggas till handlingarna. Hr Siljeström begagnade tillfället att taga landtmannapartiets försvar mot de anfall, den smälek och de beskyllningar som detta 8. k. parti, enligt hans förmenande, varit både enskildt och offentligt utsatt för, och han frågade på hvad skäl man behandlat partiet sålunda. Det hade ju endast vågat uttrycka en klagan öfver ett betryck, som ingen vågat förneka. Talaren yttrade med stor värma att lantmannapartiets medlemmar vore ättlingarne af detta gamla frihetsälskande svenska folk, hvilket han af historien lärt känna såsom fäderneslandets dare i k a och förtviflade ögonblick — ättlingar af dessa landtmän, som redan i hednatiden värnade friheten i norden, då alla andra voro slafvar; från dessa män, som mest arbetat och slitit ondt, som oftast fått kläda blodig skjerta för fåderneslandet, men hvilkas kärlek till detsamma dock aldrig svikit, aldrig ens kunnat misstänkas. Och — slutade talaren — de tider kunna ännu komma, då fiderneslandets rändning endast finnes hos Gud och Sverges allmoge. En af Göteborgs-representanterna, hr Lindström, bemötte kildt hr. Hiljestroms anförande i hvad det angick försvaret för landtmannapartiet. Tal. hade sig ej bekant att någon smädat detta parti eller beskyllt det för att vilja at annat håll, än alla andra sosterlandsvänner. Hr S. hade gjort orätt uti, att framhålla medlemmarne af detta parti såsom de hvilka ensamt ville landets väl; ett sådant uttalande vore egnadt att söndra och att väcka partistrider, det vore att kasta ut en branda, att upphetsa passjoner, och att undanskjuta gheten för fattande t af ett enigt och på den lugna öfvertygelsens väg tillkommet beslut. Sådana medel begagnades i de beryktade Jakobinerklubbarna i Frankrike under revolutionen, och de användes med fö ek af sådane män som Robespierre och Danton — alla visste för hvilka ändamål! — Svenska folkets representanter borde ej af de små frågor, i hvilka de kunna vara af olikå mening, låta förleda sig att glömma de stora, der allas sanna intresse bjuder att sträfra till ett och samma mål. Hvad för öfrigt anfördes för och emot utskottets utlåtande i allmänhet har förut så ånga gånger blifvit omsagdt, att vi ej ans i anföra det. För bifall t hr C. A. Larsson, Sil Key, And. Aug. Ander: Schultzenheim; Per Nilss