Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1867, sida 3

förmodat af en blifvande andelig. Andra bevekelsegrunder förde honom dit, och likasom andra unga män af hans stånd hemligt besökte såäktsalen eller ridbanan för att underhålla dessa ridderliga öfningar, så var hans största nöje att icke blott bevista tjurfäktarnes öfningar, utan äfven att deltaga deruti, hvilket han äfven hade gjort med en sådan framgång, att man redan ofta hade uppmanat Alonzo — så kallade han sig — att deltaga i en cuadrilla hvarvid man försäkrat honom att han, med sitt djerfva mod och sin skicklighet, skulle blifva en stor espada. Det hade emellertid varit en tid, då har hade låtit ett helt år förflyta utan at! sätta foten på Guadalquivirs brygga, nem ligen då han, enligt sin moders önskar och don Bartolomei föreställningar, hade blifvit licenciat med utsigt till ett biskops: stift eller något dylikt. Då hade han mec all flit hängifvit sig åt studierna, för at ej oförtjent ernå en hög, andelig värdighet och för att förjaga bilden af en älskad flicka, hvilken han tillbedt med ett adertonärigt hjertas hela glöd, utan att var: viss om hennes genkärlek. Vår licenciatfader, don Juan, af den gamla förnäm familjen Cisneros, hade efterlemnat en obe tydlig förmögenhet åt sin enka och son och hans rike onkel, don Bartolomeo, donn: Cisneros broder, som ej sjelf hade kunna ernå någon högre värdighet, emedan har i sin ungdom varit alltför öppet invecklac i några obehagliga affärer, ville testamen tera sin systerson sin förmögenhet endas i den händelse han bemödade sig att til Cisneros urgamla vapen bifoga ,,Inful elle purpurtofsarne. ; Då nu don Ruiz för första gången i de