Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1867, sida 2

— Jag är försedd dermed; — således gå vi först till alamedan? — Först ja, — för att se efter mina hästar, — sedan — — Jag vet, jag vet, och jag ångrar nästan redan att jag lemnat dina ärevördiga föräldrars hus med dig och afvikit från dygdens väg, ty spåren efter tertulian, dit du tänker föra mig, äro inte så lätt utplånade genom en bula de composition; — men förstå mig rätt, jag följer dig endast för att skydda dig och bevara dig från dårskaper. — Stor tack, ärevördige fader, jag begär inte bättre. — Vid Cid! För din skull för jag ett besynnerligt lif! — Jag afundas dig det samt dina utsigter. — Med dina talanger och ditt rastlösa, högtsträfvande sinne, skall du inte stanna som domherre likasom din gode onkel Bartolomeo, hvilken jemnar vägen för dig: du skall arbeta dig upp till arkediakonus, biskop, ja, kanske till erkebiskop af Sevilla, med den röda hatten på köpet, ty Bartolomeo har nyligen bevisat din ädla mor, att den helige faderns i Rom familj är befryndad temmeligen nära med er; — är det inte utsigter? och dessutom den lyckan att, så länge du ej är prestvigd, kunna i mitt sällskap besöka Triana och se de skönaste qvinnor i verlden dansa. — Se dem dansa — — — Ja, och kanske äfven dansa med, om det roar dig. — Det har jag redan gjort i afton och sannerligen i mycket bättre sällskap; — ja, i det ädlaste och skönaste, som man kan önska sig.