Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1867, sida 2

. Göteborg den 7 Maj. Genom de i Thorsdags af riksdagen företagna gemensamma voteringarne har bland annat afgiften för bränvinstillverkning blifvit förhöjd från 60 till 70 öre pr kanna, införselstullen på kaffe från 10 till 12 öre, på oarbetad tobak från 25 till 26 samt på oraffineradt socker från 8 till 10 öre pr (. Dessa förhöjningar innebära en ganska ansenlig förökning af de indirekta pålagorna. Och såvidt som de gälla sådane varor, hvilka hufvudsakligen förbrukas af de arbetande klasserna, komma dessa klasser ock att få draga den egentliga bördan af desamma. Också finner man af de siffror, som voteringarne utvisa, att andre kammarens majoritet uttalade sig såväl! emot bränvinstillverkningsafgiftens som mot kaffetullens förhöjning, men öfverröstades af första kammaren, som i den förra frågan stod nästan som en man (104 ja mot 7 nej) och äfven i den sednare bestämde utgången med temligen stor enhällighet (95 ja mot 16 nej). Sockertullens förhöjning vann deremot i begge kamrarne pluralitet, ehuru i andra kammaren en mycket knapp (58 ja mot 84 nej), och tobakstullen slutligen antogs med betydlig röstöfvervigt inom begge riksdagens afdelningar (i första kammaren med 102 ja mot 5 nej, i andra med 115 ja mot 55 nej). Så farlig den indirekta beskattningen än kan vara såsom medel i en regerings hand att, så till sägandes, på hemliga vägar suga till sig ett tolks materiella krafter, och så förderflig hon är, när hon tilllämpas på nödvändighetsartiklar, som till största delen åtgå för de mindre bemedlade klassernas behof; så har hon dock en förmån, när det gäller andra än nödrändighetsvaror: att det står enhvar fritt att genom en minskad konsumtion, det kan här betyda genom en större sparsamhet, delvis eller fullständigt undandraga en sådan pålaga, och att den obehöfliga artikelns ökade pris minskar dess åtgång. Och då nu hvarken bränvin eller tobak, så vidsträckt bruket och missbruket af dessa varor än må vara, kan räknas till verkligen nödvändiga varor, utan snarare måste betraktas såsem mer eller mindre skadliga konsumtionsämnen, så torde riksdagens beslut att göra särskildt dem till föremål för en ökad beskattning kunna förklaras och gillas, då en skatteförhöjning i hvarje fall ansetts oundgänglig för att fylla den förhandenvarande statsbristen och anskaffa nya medel till försvarsväsendets förbättring. Häraf låter sig förklara, att tobakstullens förhöjning erhöll begge kamrarnes bifall. Huru förhöjnin