Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 maj 1867, sida 1

Riksdagsbres. Stockholm den 5 Maj 1867. En vacker vårdag lyser in genom fönstret. Snön har smält bort från tak och gator och blott här och der mellan träden framskymtar någon hvit, alltmer förssvinnande lemning af vintern. Eja, vore den nu slut, den hederlige, men kalle nordiske vintern, ty det hör ju dock till naturens ordning, att vi skola hafva en sommar, om också kort. Man känner utgången af valen till fullmäktige i Riksbanken och Riksgäldskontoret, äfvensom af styrelseledamöter för Riksbankens lånekontor. Det är första kammarens listor, som helt och hållet bestämt utslaget, sedan denna kammares elektorer emottagit så bestämda instruktioner, att de icke medgåfvo någon dagtingan med den andra kammarens. Man kallar dessa listor ,, Wallenbergska, med hvad skäl torde vara svårt att säga, ty om å ena sidan de upptagit namnen på personer, som äro hr Wallenbergs goda vänner, så hafva de ock upptagit namn, hvilka snarare bjuda hr W. spetsen. Första kammarens omedgörlighet har emellertid icke blifvit rätt väl upptagen, utan väckt löften derom, att det nästa gång blir andra kammaren, som binder sina selektorer. Dessa torde ätven nu hafva I bildat sig till en kompakt motsida, derest sej en af landtmannapartiets elektorer, genom sin envishet, gjort sådant omöjligt. Umellertid hafva dessa s. k. strider rört ssig omkring ganska små meningsolikheter. Det har gillt ett par tre ledamöter i hvardera af de omnämnda institutionerna, då man rörande de flesta af dem varit enig. Våra nuvarande riksdagsstrider läro i sjelfva verket blott ,,kärleksgnabb, såsom hr Blanche kallade dem. Hvem hade vil trott, vid riksdagens söppnande, att dessa båda kamrar skulle komma att besluta förhöjning ej blott i skatten å bränvinstillverkningen, utan ock si importtullen å socker och kaffe? De mänga talen om de indirekta skatternas solämplighet och den tunga de lägga på (just de minst bemedlade samhällsklasserna I — dessa tal voro vid voteringarne i Thorsdags alldeles glömda. Saken har dock erhållit en förklaring, som ej bör lemnas utan uppmärksamhet, om man också icke kan tillerkänna densamma alltför stor vigt. Här gällde att först votera om bränvinsskatten. Der stannade andra kammasrens majoritet mot förhöjningen. Dock var denna majoritet ej större än 106 mot 71. När så första kammaren med den stora majoriteten af 104 mot 7 beslöt bifall till förhöjningen, uppstod en absolut riksdagens majoritet för den sednare meningen (bränvinsskattens förhöjande från 60 till 70 öre pr kanna) af 175 mot 113. Andra kammaren var alltså i denna beskattningsfråga öfverröstad. Detta väckte ganska mycken harm; särdeles hos en del representanter från de bränvinsproducerande Pprovinserna Skåne och Blekinge, och det lärer varit under intrycket af denna stämning, som de nu beslöto att rösta för den högre skatten äfven å kaffe, socker och tobak. Så erhöll socker-tullförhöjningen till och med majoritet i andra kammaren, ehuru icke starkaro än 88 röster mot 84. Skåningarne gjorde sig särskilt lustiga deröfver, att genom den sednare förhöjningen Landskrona sockerbruk för hvitbetssocker erhållit en ökad present af 30,000 å 40,000 rdr. En och annan tillade dock: Nu inse vi att en accis blir nödvändig. Det nyttiga kan alltså detta beslut möjligen hafva med sig, att man nu kommit bättre underfund med hvad I denna fråga innebär. i Emellerlid bör man nu hafva fått stats-inkomster tillräckligt, under förutsättning att de på förhöjningarne grundade beräkningar komma att gå i uppfyllelse, något som åter väsentligen beror på landets konsumtionsförmåga, hvilken åter är beroende af de skördar som året bär i sitt sköte. Blifva dessa goda, så komma nog konsumtionsskatterna att blifva rikliga. I annat aall inträffar naturligtvis motsatsen. , Ett ggodt år, det är allt! Det sista försöket att vinna en framtida -ändring i beslutet rörande jernvägens dragning genom Vermland kan nu anses hafva strandat. I första kammaren hade majoriteI ten för den nordliga riktningen ökats från 1 till 18, men i andra kammaren hade den motsatta majoriteten, som förra gången utgjorde blott 16, nu icke minskats, såsom man hade hoppats, utan ökats till 56. Så blef riksdagens beslut, med en majoritet af 176 röster mot 112, att intet afseende skulle fästas vid den väckta motionen derom, att de medel, som vid denna riksdag komme att anslås till nordvestra stambanan, skulle anvisas till den del af banan, sem är för de alternativa linierna gemensam. Carlstad har alltså segrat, och Norum är besegradt. I de sista plena hafva jemförelsevis mindre vigtiga saker förhandlats. Ärenderna hafva nu gått raskt undan, så att för näyt sta vecka — riksdägens slutvecka — förei ligga hufvudsakligen det s.k. ,Välfärds fler ff RR mm 2 — — — —— 1 — 1— po å — TT — — c 9 Aa mna Ta Cc