TOREADORENE). Novell af Hackländer. (Öfversättning af Sigfrid Nyberg.) — Fandango — fandango! Fandangon börjar; en dans, om hvilken ni ofta har hört talas, ärade läsare, samt kanske äfven sett dansas på maskeradbaler och teatrar af falska eller äkta spanjorer och spanskor; men om dessa än hafva utfört den sannt, graciöst och lifligt, så är det likväl något helt annat, om ni under den ljumma natten i det underbara Sevilla, hade sett, kännt och uppfattat denna dans, der, likasom i annat, nybörjaren öfverträffar mästaren, der ett ungdomligt hjerta, af glöd och kärlek, uppfinner steg och böjningar, sänder och emottager blickar, hvilka ingen kan lära, hvilka likasom en underbar melodi framvölla mellan virtuosens fingrar, ingifna af ögonblicket, i nästa åter äro glömda, — blixtens flammande, — en förbisväfvande blomoft. Vi hafva aldrig glömt en dylik retande, glödande bild; den framstår litligt för vårt minne; men för att gifva er ett svagt begrepp derom, måste vi anföra en spanjors ord: Hvem kan beskrifva fandangon — Dansör och dansös ila omot hvarandra likt skiljda älskande, hvilka efter ett långvarigt sökande återfinna hvarandra. Men ) Se H.-T. N:o 102.