Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1867, sida 3

Sammanträden den 24 April. Andra kammaren. (KL. 10 f. m.—!33 e. m.) Diskussionen om försvarsbetänkandet. (Forts. från n:o 99.) Hr Adlersparre ville ej fatta de framstälda anmärkningarna såsom någon anklagelse emot utskottet, helst det vore alla bekant, att den korta, afmätta tiden ej medgifvit detsamma, att egna denna vigtiga fråga en så noggrann och sorgfällig granskning, som varit behöflig; men hvad tal. bestämdt ville motsätta sig såsom oberättigadt vore kandet, att betänkandet skulle genast och utan tt de särskilda punkterna genomginges återremiteras. Ändamålet med utskottets tillsättande hade ju varit att gifva regeringen en ledning vid upp görandet af ett förslag till ordnandet af landtför svaret, och huru detta skulle vinnas, om representationen så att säga lade munlås på sig, vore svårt att inse. Det vore derför, enligt tal. förmenande, kammarens ovilkorliga skyldighet att genomgå, granska och uttala sin åsigt öfver hvarje punkt. Hvad nu särskildt detta förslag, att armåen borde bestå af stam och beväring, beträffade, så vore det endast fråga om en princip, ingalunda om densammas tillämpning. Krigaryrket hade på sednare tider nått en större fullkomlighet och fordrade nu liksom hvarje annat yrke både vetenskaplig insigt och en större öfning, derför vore en stam nödvändig. Man hade mot betänkandet anmärkt, att det ej skulle vara grundadt på jemlikhetsprinciper, utan bördan skulle tynga på den ena mer, på den andra mindre, men det låge i sakens natur, att den, som hade mer, skulle bafva det bättre än den, sam hade mindre. Tal. trodde dock icke, att någon skulle vilja undandraga sig en uppoffring, när det gälde att försvara våra hel gaste rättigheter och vårt politiska oberoende. Hvad slutligen beträffade den anmärkningen, att utskottet ej yttrat sig öfver hvarje särskild motion, så hade detta skett ej till följd af någon mannamån, ty hvart och ett förslag hade samvetsgrannt blifvit pröfvadt, utan till följd af en princip och för att undvika onödig vidlyftighet; och tal. ansåg, att man i stället för klander bordt hålla utskottet räkning, derför att det inskränkt sig till ett koncist betänkande. Yrkade bifall. Hr A. von Proschwitz ansåg, att då alla öfriga stater hafva en stam, Sverige ej ensamt borde grunda sitt försvar utan en sådan, hvadan tal. yrkade bifall. Hr Johannes Andersson trodde ej, att man i denna fråga borde gå för brådstörtadt till väga, utan inhemta den allmänna meningen. Yrkade återremiss. Hr v. Troil hade af de meningsskiljaktigheter, som inom utskottet visat sig, dragit den slutsatsen, att svåra och långa strider skulle uppstå, innan denna fråga, som berörde så många stridiga interessen och som utan gensägelse kunde anses som den vigtigaste, som representationen, efter införandet af det nya statsskicket, haft att behandla, funnit sin lösning. Ehuru utskottet varit sam