Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 maj 1867, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Från Stuttgart meddelas, att justitisministern Neurath och krigsministern Hardeyg tagit afsked och blifvit efterträdda af två preussiskt sinnade män, nemligen förre deputeraden Mitnacht och öfverste Wagner. Anledningen till denna ministerkris bör utan trifvel sökas i de meddelanden, som preussiska kabinettet gjort i Wiirtemberg. Från Berlin berättas, att Garnier-Pages, medlem af franska lagstiftande församlingen, har ankommit dit den 26 April. Han säges ämna inbjuda alla liberala i Europa till en internationel fredskongress i Briissel. Den franska ,,Etendard innehåller följande: , Man berättar från Berlin, att drottning Viktoria tillskrisvit preussiske konungen ett egenhändigt bref, i hvilket hon på det enträgnaste uppmanar honom att genom sin moderation bespara Europa olyckorna af ett krig. Drottningen yttrar, att äfven om England skulle iakttaga en absolut neutralitet, det likväl måste på det högsta ogilla Preussens omättliga pretentioner. Detta inskridande rättfärdigas i dubbelt afseende genom de stora och många engelska intressen, som under ett krig skulle sättas på spel, och genom den engelska drottningens familjeförhållanden till det preussiska konungahuset. Som man Yet, är drottning Viktorias äldsta dotter gemål till kronprinsen af Preussen. ÖSTERRIKE. Genom ett reskript har kejsaren upprättat det förra ungerska adelsgardet (som skall paradera vid kröningen) och utnämnt grefve Haller till chef för detsamma. ITALIEN. IIvarken midtel-elier aktionspartiet äro för Italiens deltagande i ett nytt krig, och det synes temligen antagligt, att kabinettet LRatazzi genom en sådan politik skulle förlora allt stöd i allmänna opinionen. Perseveranzad uttrycker sig i en anmärkningsvärd artikel öfver Italiens utrikes politik, med serskilt afseende på den luxemburgska frågan, på följande sätt: Det program, som landet bildat sig öfver denna fråga, är mycket enkelt och logiskt. Det är absolut neutralitet, som tillstyrkes oss, icke endast för behofret af fred, utan äfven af en naturlig motsträfvighet att gripa till vapen, vare sig mot det ena eller andra af de begge länder, hvilka för kort tid sedan för oss varit goda allierade. Men så klar och önskrärd denna lösning än må vara, skulle man misstaga sig, om man trodde den vara lätt. Neutralitets-politiken låter sig enlast med fördel utföras af de stater, som antingen o starka nog, för att icke behöfva frukta några ndringar, som kunde inträda i Europas terrioriala förbållanden, eller små nog, för att icke ramkalla någon lusta hos någon af stormakterna. Besinna vi oss i det ena eller andra af dessa begze fall? I sanning, det skulle vara ett förstort inspråk, om vi inbillade oss tillhöra den första