Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1867, sida 3

Red:n har från en högt aktad insäl 1 dare emottagit följande enkla och klar e framställning: . i Några ord till begrundning. Uti Aftonbladet af den 15 April läse i artikeln ,, Ekonomiskt, att Sverge ha Åsatt erlägga en årlig tribut till utlandet a 12 millioner, hvartill den ränta och amor stering uppskattas, hvilken staten och hypo steksväsendet årligen hafva att erlägga fö !: upplånade medel. Man kan ej underlåta att fråga der annars så skarpsinnige författaren, on ränta är tribut? Skulle dessa begrepr verkligen vara indentiska, så skulle de TI beskedliga landtmännen hafva mycket rät i sina påståenden, att de Enskilda banskerna ålägga det svenska folket en tribut soch deras sträfvanden, att få dessa skadliga anstalter undanröjda, vara fullt besrättigade. Nu vet den värde författaren, likaväl som hvarje annan tänkande, att ränta är något helt annat än tribut, och är det Iderföre lika öfverflödigt att vederlägga sofismen: att ränta är tribut, som att söIka vederlägga Proudhons sats: att egendom lär stöld. Det är emellertid svårt att fatta hvad som kunnat förmå författaren att kunna begagna ett dylikt uttryck, om man ej santager att dermed afsågs att öka de Många förskräcktes i landet ångest för utländsk skuldsättning. Antages nu detta hafva varit syftet, så framställer sig den enkla frågan: Är utländsk skuld nyttig eller skadlig? Dessa rader åsyfta ett försök att besvara denna fråga. Utan att ingå i en närmare granskring af de olika ändamål, hvartill de upplånade medeln blifvit använda, vilja vi försöka framställa utländsk skuld i allmänhet tillämpad på Sverge. Man hör allmänt den satsen drifvas — och har den nästan blifvit ett axiom —att Sverge eger öfverflöd af naturliga rikedomar i sin jord och i sina berg, men att kapital saknas för att tillgodogöra dessa rikedomar samt att kapitalbildningen i landet går mycket långsamt. Det är också ett välkändt faktum, att den enskildte, som saknar medel till sitt yrkes bedrifvande, vare detta handel, industri, jordeller bergsbruk, anlitar andras medel dertill och vet äfven att detta förfaringssätt varit anledning till mången nu lefvandes som är förmögen ja t. o. m. millionärs uppkomst, fastän ej så få börjat sin verksamhet med nära nog tomma händer. Hvarföre skulle då det, som varit så lyckligt för flera enskildta, ej kunna vara det för hela landet? Man erinrar naturligtvis om missbruken, hvilka understundom förekomma. Detkan visst ej förnekas att missbruk förekomma, men hvar förekomma de ej? Skulle man, för att undvika missbruken, vilja förhindra begagnande af eld, mat, m. m., så skulle vi slutligen riskera att frysa och svälta ihjel. Emot missbruken äro vi bäst skyddade af goda lagar, och ännu mer at den i hvarje menniska inneboende sjelfbevarelsedriften. Dessutom lemnas ju nästan aldrig dylika lån utan realsäkerheter, hvilka hos låntagaren förutsätta ett fast kapital, som vanligtvis svarar i värde emot det rörliga han behöfver upplåna. Skulle nu den öfverklagade bristen på kapital. fyllas med utländska dylika, så böra vi vndersöka huru det verkar. Det är en erkänd sanning, att hvarje produktion betingar två faktorer: kapital och arbete, och att dessa båda dela den produkt som alstras. Att noga beräkna de andelars storlek, som af produkten tillgodokommer kapitalet och arbetet, är svårt, emedan det beror, dels på tillgång och esfterfrågan af arbetare och dels på illgäng och efterfrågan at produkten, då lensamma skall realiseras. Vi antaga, hvilket vid detta tillfälle orde vara tillfyllestgörande, att kapitalet och arbetet taga hälften af produkten, och så vidare i våra antaganden, nemligen utt våra hypoteksföreningar upptaga ett itländskt lån å 20 millioner emot en wnuit af 5 xÅ, som utgör 1 million. Dessa 20 millioner fördelas på enahanda rilkor till lånsökande i landet. Läntagarie åstadkomma med det erhållna kapitaet en ny produktion, som vi uppskatta ill 10 x eller 2 millioner, hvaraf hälften illfaller arbetet och återstoden kapitalet och användes för att betala annuitcn. Jenna kalkyl visar att arbetets andel eller l million blir landets vinst. För att ytterligare förtydliga förhållanlena uppställas följande tre alternativer: Utlandets Landets andel. andcl. Uternativet a. Om de 20 mill. tillhöra landet (som är det bästa), så bli. i0 mill. 2 mill. Uternat. b. Om 20 mill. upplånas i utlandet, så blir. . 1, 1 Uternat. c. Om 20 mill. hvarken upplånas inom eller utom landet, så